Ja, i veckan kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.
För trots att jag älskar raka puckar, snabba beslut och humor, även på jobbet, så har jag väldigt nära till mina känslor. Jag anser att en ledare skall bjuda på sig själv. I min relative nya roll som chef har jag omfamnat det mänskliga medarbetar- och ledarskapet. Jag drar ofta paralleller till det motsatta för jag vill ha perspektiv.
Det blev en känslosam stund där ett tag nu i veckan. Det kändes ändå fint att få dela den stunden med en medarbetare. Jag kommer minnas den för alltid.
Vad har Christine Meltzer med detta inlägg att göra?
Jag såg nyligen Christine Meltzers avsnitt i Stjärnorna på slottet, och det var omöjligt att inte förälska sig i hennes energi, värme och transparens. Och precis som Christine inser jag att min stora kärlek till livet, skratt och gråt kanske är anledningen till att tanken på döden ibland gör sig påmind. Inte för att jag är rädd, utan för att vetskapen om den ger mig det viktiga perspektivet som jag så lätt glömmer.
Perspektiv skapar motivation
Jag pratar mycket om motivation med mina medarbetare. Om vikten av att hitta sitt inre driv för att lära sig uppskatta vardagen. Ibland har jag då tagit upp döden. För vad är motsatsen till att uppleva och hantera olika känslor? Det är ju att INTE göra det… och när man inte gör det längre, ja… ni fattar.
Och jag vet, det är kanske en lite annorlunda approach att prata om döden på jobbet. Men jag gör det ibland som ett sätt att skapa motivation till vardagen och livet. Alla mår vi bättre av glädje och av att uppskatta det vi har, men vi måste också få lov att känna sorgsna känslor. Vi som får gåvan att leva, varje dag, har ju möjligheten att påverka och göra något meningsfullt av dessa känslor.
Så, mina tips är
- Våga riskera ett nej och var utforskande snarare än dömande.
- Våga lita på din intuition även om du kanske missar något. FOMO är inte hälsosamt!
- Var härvarande och var snäll. Ingen tjänar på att vara det motsatta, det äter bara upp dig inifrån, sakta.
Jag vill även ge dig samma fråga som jag ofta ställer till mig själv i stunder av tvivel och perspektivsökande.
Vad vore alternativet till att uppleva det jag nu gör?
Marias reflektion kring sårbarhet och ledarskap visar på ett modigt och mänskligt förhållningssätt till sitt chefskap. I sitt inlägg beskriver hon hur närheten till sina känslor, och insikten om livets förgänglighet, ger henne motivation och perspektiv i sitt ledarskap. Det är en approach som ligger i linje med den forskning som Brené Brown (2012) har presenterat i sin bok ”Daring Greatly”, där hon framhåller vikten av sårbarhet som en styrka i ledarskapet.
Brown menar att sårbarhet inte är en svaghet utan en förutsättning för att bygga förtroende och skapa genuina relationer i arbetslivet. Att visa sårbarhet, som Maria gör, innebär att en ledare är villig att ta risken att bli avvisad eller missförstådd, men det är just genom denna öppenhet som djupa och autentiska relationer uppstår. Maria beskriver detta väl genom att hon valde att dela en känslosam stund med en medarbetare, en stund hon aldrig kommer att glömma. Det illustrerar kraften i att vara närvarande och öppen med sina känslor, något som Brown argumenterar för stärker ledarskapet och arbetsrelationerna.
Christine Meltzers inverkan på Maria, genom sitt framträdande i *Stjärnorna på slottet*, och hennes reflektion kring döden och livets skörhet, visar på hur viktigt det är för ledare att ha ett existentiellt perspektiv. Det finns likheter här med Viktor Frankls (1946) tankar i ”Man’s Search for Meaning”, där han poängterar att vetskapen om livets ändlighet kan ge oss drivkraft att finna mening i vardagen. Frankl, en psykiater och överlevare från förintelsen, utvecklade logoterapin, som bygger på att människor finner mening i sina liv genom att acceptera livets oundvikliga svårigheter och ta ansvar för sina handlingar. Maria använder döden som ett sätt att skapa motivation och uppmuntra sina medarbetare att uppskatta vardagen, vilket ligger nära Frankls tankegångar.
Maria tar även upp vikten av att våga riskera att få ett nej och att vara utforskande snarare än dömande. Här kan man koppla till Carol Dwecks (2006) forskning om ”mindset” i hennes bok ”Mindset: The New Psychology of Success”. Dweck argumenterar för att människor med ett ”growth mindset” – ett utforskande och lärande förhållningssätt – är mer benägna att utvecklas och finna framgång i sina liv. Marias uppmaning att våga lita på sin intuition och att vara närvarande i nuet speglar just detta ”growth mindset”, där man ser misslyckanden som lärdomar snarare än nederlag.
Sammanfattningsvis visar Marias reflektion att hon har en djup förståelse för hur ett autentiskt och sårbart ledarskap kan skapa starka band och motivation i en organisation. Genom att våga visa sina känslor och använda livets stora frågor som motivation, bygger hon ett ledarskap som är både mänskligt och starkt. Det är en filosofi som stöds av både Browns forskning om sårbarhet, Frankls tankar om meningsskapande, och Dwecks teorier om attityder till lärande och utveckling.
Referenser:
– Brown, B. (2012). *Daring Greatly*. New York: Gotham Books.
– Frankl, V. E. (1946). *Man’s Search for Meaning*. Boston: Beacon Press.
– Dweck, C. S. (2006). *Mindset: The New Psychology of Success*. New York: Random House.
Vilken fin och bra recension av mitt inlägg kryddat med tre väldigt bra bok från tre stora förebilder! Jag tackar verkligen för denna fina kommentar och hoppas den ger ytterligare dimension i att köpa eller låna lite nya böcker om man inte redan har dem! Tack än en gång Mats!