Chefen som inte vågar vara rädd är farlig (men det är vi alla, ibland)

Alla pratar om mod i ledarskap nu.

Det borde vi ha gjort för länge sen. Ni som känner mig och följt mig en stund vet att jag tjatat om det.

Jag har länge hävdat att det inte är bristen på mod som får organisationer och relationer att skava, det är när vi låter rädslan styra det kan bli farligt.
Den rädslan kan gömma sig bakom exempelvis:
– Härskartekniker (både i och utanför mötesrummet)
– Mikrostyrning
– Exkludering
– Tystnad & ”Ghosting”
– ”Pekar med hela handen”- beslut maskerade som handlingskraft

Vad händer när vi inte känner trygghet?

Exemplen ovan är inte brist på kompetens. Det är brist på trygghet.

Men mod handlar inte bara om hur vi leder på jobbet.
Det handlar också om hur vi vågar vara mänskliga, i relation till varandra.

Det krävs nämligen mod för att älska.
Att stanna kvar men även att lämna.
Att misslyckas i en relation och ändå stå kvar som medmänniska, förälder, med full kärlek.

Alla som separerat och har barn vet hur den rädslan känns. Rädslan att göra fel. Att skada något man älskar mest och att det man beslutar i en stund ska påverka någon annans liv för alltid.

Vi pratar inte alltid om det, men vi bär på det.
Och det är samma mekanismer som i det profesionella ledarskapet.
Rädslan att vara otillräcklig. Att inte passa in och att göra fel.

Att våga fråga, göra fel och erkänna det

Men det är också här modet bor. Att ställa frågor för att förstå något eller väcka tankar är modigt. Likformighet driver inte förändring!
Mod är också att stå kvar i ett beslut när man tvekar då det kanske känns tufft att leverera.
Modet ligger även i att kunna säga ”förlåt” till sitt barn, till sin partner, till sina medarbetare/kollegor när man kanske inte agerade riktigt så schysst som man önskat eller inte varit tillräckligt lyhörd.

Rädslan att släppa på egot  och sin stolthet, prestige eller roll, det kräver mod.

Mod nu, varför?

Vi har haft kriser förr. På 70- och 80-talet var idealet något helt annat:

auktoritet, kontroll, handlingskraft.

Vi pratade inte om mod då för att vi pratade inte om rädslor. Ledarskapet har utvecklats och anpassats efter vad som krävs just nu, i nutid. Ledarskap är dynamiskt och det måste det få vara.

När vär(l)den förändras.

Pandemin, klimatkrisen, krig, ekonomisk oro, allt detta har visat oss att det inte längre är hållbart att låtsas vara oberörda.
Vi behöver ett nytt mod. Ett som rymmer sårbarheten.

Brené Brown säger:

”You can choose courage, or you can choose comfort. But you can’t choose both.”

Mod är inte enkelt. Mod är inte frånvaron av rädsla.
Det är viljan att inte låta rädslan styra.
Varken på jobbet, i kärlek eller i livet med våra barn.

Och kanske är det så här vi ska tänka på mod:
Som rötterna på ett träd.
Djupt ner i jorden, osynliga för ögat, men avgörande för allt som syns ovanför.
Det vi gör för oss själva i vardagen är av stor betydelse, till exempel:

  • sömnen
  • maten
  • träningen
  • vänskapen
  • skrattet
  • stillheten

det är vatten till våra själsliga och mentala rötter.
Om vi vattnar våra rötter, då står vi pall när stormen kommer.

Jag vattnade mina rötter i helgen med min vän hos min mor i Vadstena. Promenader, blommor, lite egen shopping på Penseln och Järnet och presentköp hos Kopp & Kanna för att avrunda med gofika på Bageri Hamilton (har även öppet på Söndagar!!), vatten och frisk vind, skratt och gamla minnen gjorde gott för min själ.

Magnolia i Vadstena.
Magnolia i Vadstena. Foto: Sara Berg.
På förstukvisten in till Birgittasystrarnas Gästhem i Vadstena med Sara Berg. Foto: Rodhe Köllerström.
På förstukvisten in till Birgittasystrarnas Gästhem i Vadstena med Sara Berg. Foto: Rodhe Köllerström.

Se till att vara förberedd

För det kommer att blåsa.
I livet, kärleken och ledarskapet.

Men vi faller inte när vi står rotade i vårt egna nervsystem. I alla fall inte så hårt.
Vi böjer oss. Lär oss. Och vi reser oss igen och fortsätter gå.

Framåt.
Tillsammans.

❤️

När jobbet kostar, men inte på min bekostnad

En selfie säger mer än tusen ord, eller?

Ja, kanske gör den det. Här är i alla fall min – svettig, ärlig och mitt i livet.

Tacksam för de här extra röda dagarna. De behövs verkligen just nu.

Som ni vet är vi mitt i en riktig berg-och-dalbana på mitt företag. Vi genomför en enorm förändringsresa. Det kostar – i kraft, i fokus och i tid. Alla påverkas.

Det är inte lätt att sjösätta en komplicerad plan

Det är inte bara nya (eller nygamla) visioner, förändrade regelverk och omstruktureringar – ofta med nedskärningar – som ska sjösättas. Samtidigt ska kunderna vara fortsatt nöjda (helst mer nöjda än någonsin), medarbetarna känna sig trygga och motiverade (gärna få högre lön), och aktieägarna… ja, de vill ha sin utdelning. Det är mycket att hålla ihop.

Ett enda stort pussel.
Som kostar. För ingenting är ju gratis, glöm inte det!

Den 1 maj 1886 inledde tusentals människor i Chicago demonstrationer för en åtta timmars arbetsdag .

Demonstranternas slagord var:

”ÅTTA TIMMAR FÖR ARBETE, ÅTTA TIMMAR FÖR VILA, ÅTTA TIMMAR FÖR VAD VI VILL.”

Ser du möjligheten och om ”ja” är min nästa fråga till dig, tar du den?

För tur är väl att det finns friskvårdsbidrag så att man har råd med gymkort, spinning, dans och lite endorfiner i veckan. Det hjälper dig på traven att leva ett friskare och kanske i längden, lyckligare liv!

En selfie?

Den här selfien bjuder jag på i dag – 1:a maj, arbetarrörelsens dag. För i min värld handlar den här dagen om ansvar. Det egna ansvaret. Och idag tränade jag på min lediga dag fast jag var trött. För ibland måste vi gå emot vad vi vill eftersom vi också vet vad som är bra i längden.

Många talar om deras rättigheter, och det är ju bra. Men med all respekt.

Jag ser så många som inte tar sitt egna ansvar men gärna snackar på om deras rättigheter. Själva drar de knappt ett strå till stacken och det är inte så en demokrati dras, i alla fall inte om du frågar mig. Och det provocerar mig. Det gäller alla. Unga, medelålders, gamla, föräldrar, kvinnor och män, arbetstagare och givare, vänner & ovänner… alla är vi bra på att se vad alla andra inte gör eller borde göra. Men jag (du) då? Glöm inte att när du pekar på någon pekar tre fingrar på dig själv!!!

Hur tar du ansvar?

Jag tar ansvar för mitt (och mina barns) välmående: jag tränar, sjunger, skriver, äter hyfsat, går i terapi när det behövs, jag avstår alkohol och tobak (man lite tjack tar jag allt! SKOJA, nu är jag ute på hal is…!!) älskar de som vill älskas – och som älskar mig – och försöker hela tiden utvecklas. Jag går kurser inom psykologi och socialt samspel – för att det fascinerar mig. För att det ger mig energi. Jag försöker vara en bra förebild för barnen och de i min närhet. Jag lyckas inte alltid såklart, men då är jag inte rädd för att lära mig av det.

Men också: jag har blivit bättre på att sätta och säga stopp.

För hur mycket jag än vill och orkar, så tar det ju aldrig riktigt slut. På jobbet alltså.
Arbetsuppgifterna. Förväntningarna. Kraven.

Och någonstans kostar det– men inte på min bekostnad.

Jag vägrar gå sönder av stress.

För den som går in i väggen vet: man kommer aldrig riktigt tillbaka. Och jag har för mycket kvar att ge.

Tänk på det du också.

Ta hand om dig.

/❤️ Med värme – och lite svett i pannan

Chefer, lyssna! Hur för ni meningsfulla lönediskussioner?

1. Löneförväntanssamtalet: lyssna, kartlägg och skapa samsyn

Syfte

Att förstå medarbetarens förväntningar inför kommande lönerevision, befordran eller en ny roll. Det här samtalet påverkar grunden för lönebeslutet längre fram.

Som chef kan du tänka på att:

  1. Visa mod genom att lyssna helhjärtat även om förväntningarna kan kännas höga eller oväntade – din medarbetares ”sanning” kanske är någon helt annan än din.

  2. Ställa nyfikna frågor om inställning/mindset, kultur, arbetsmiljö i relation till prestation, ansvar och utveckling – tycker du att din medarbetare bidrar på rätt sätt?

  3. Vara så transparent du kan om lönestruktur, budget och om organisationens möjligheter eller ev. nya krav – har din medarbetare utmaningar som du ser det? Våga ta upp dem som utvecklingsmöjligheter!

  4. Ge ärlig återkoppling och det skall alltid ske med omtanke och respekt – alla vill göra bra och bli bekräftade. För att kunna utveckla våra medarbetare behöver vi vara bra på att hjälpa dem se det de inte själva ser ibland!

Det kräver mod att ta upp känsliga ämnen och att inte ducka för svåra frågor. Sen gäller det att stå kvar även när du inte har alla svar, även chefer är människor, inte maskiner!

Målet är alltså att skapa en samsyn och förståelse inför kommande beslut och visa att du tar medarbetarens perspektiv ochvutveckling på allvar.


2. Löneförhandling: förbered, förklara och förankra

Syfte

Att komma fram till en faktisk lön, ofta i samband med ett jobberbjudande, en befordran eller den årliga revisionen. Här behöver du som chef skapa tydlighet, struktur och ha modet att stå för det som beslutas.

Som chef kan du då behöva tänka på att:

  1. Våga vara tydlig med löneramar, argument och grunder för ditt beslut

  2. Förklara sakligt och empatiskt särskilt om beslutet inte matchar medarbetarens förväntan

  3. Stå upp för organisationens riktlinjer utan att förminska individens känslor (detta kräver empati och lite ”finess”)

  4. Håll dialogen öppen även om ni inte är helt överens

  5. Erbjud alternativ eller utvecklingsvägar om löneutrymmet är begränsat. Även ”möjligheter” kan motivera dina medarbetare men lova inte guld om du kommer leverera brons…

Det krävs mod och finess att stå upp för ett ”negativt beslut ”och samtidigt också leverera ett schysst motiv.

Målet är att landa i en lösning som känns rättvis, tydlig och grundad och samtidigt behålla relationen och engagemanget. En omotiverad medarbetare är verkligen något vi vill undvika.


Mod som ledarskapsverktyg i lönesamtal

Att hantera lönefrågor med mod innebär inte att ha alla svar! Det som krävs däremot är att du vågar möta medarbetaren i samtalet fullt ut. Det viktiga då blir ju att:

  1. Vara närvarande även i det som är känsligt att prata om. Hur trivs medarbetaren och hur bidrar denne i gruppen med mindset och kompeten t.ex. Vilken utvecklingspotential har den och matchar det dennes förväntningar? Om inte, våga utveckla vad som faktiskt krävs!

  2. Säga det som ”behöver sägas” och på ett respektfullt sätt. Ibland kan det vara så att medarbetaren kanske borde överväga att ”växa” i en annan riktning? Och den resan kan man som chef fantiskt vara med i!

  3. Stå för ditt beslut men också vara öppen för dialog och kanske vara en ögonöppnare för din medarbetare.

  4. Säga “jag hör dig” även när du inte levererar det mest positiva beskedet men aldrig glömma människan bakom rollen/leveransen!

Lönesamtal är sällan enkla men de är avgörande för tillit, motivation och rätt utveckling.
Som chef behöver du både struktur, empati och mod att leda samtalen med medarbetaren/personen i fokus.

Varmt lycka till nu med att skapa en schysst & utvecklande kultur på ditt företag!

❤️

Vad krävs egentligen för att du skall bli omtyckt?

Funderar...

Världen skakar.

Politiker och ledare, som borde vara förebilder, agerar impulsivt. De byter åsikt över en natt och prioriterar maktspel framför långsiktig stabilitet. Egot blir allt större och farligare.

Relationer tar slut lika snabbt som de började. Detta eftersom många jagar nästa kick och uppmärksamhet snarare än att bygga något hållbart. Den som sår och vattnar för ju skörda, men vi orkar inte ens vattna… Vi är dessutom fast i apparnas klor och uppskattar bra filter och  ”likes” mer än normalt hederligt umgänge.

De flesta av oss är rädda att bli avvisade. Detta hanterar vi på olika sätt. En del av oss går innan vi ens kommit fram, andra utövar härskartekniker för att framhäva sitt ego som drivs av rädsla och en tredje kanske faktiskt vågar uttrycka sin oro. Men dessa är inte majoritet.

Snabba lösningar, ytliga beslut och fega val har blivit norm, men till vilket pris?

Sanningen är ju att tillit kräver mod och mod är en bristfällig vara i dagens samhälle. Vi har låtit kapten Rädsla ta över rodret.

Så vad krävs då?

Mod är att vara ärlig.
Att våga säga sanningen även när den är obekväm istället för att linda in, smyga undan eller spela dubbelspel – det är attraktivt.

Mod är att vara konsekvent.
Att stå för det du sagt och gjort även när det blåser. Ingen litar på den som ständigt vänder kappan efter vinden. Konsekventa personer blir förutsägbara och det inger en känsla av trygghet.

Mod är att vara sårbar.
Våga stå upp för det du känner och vill.  Om du tänker efter så är det ju det enda vettiga. Vad är motpolen till sårbarhet och vem låter du dirigera ditt liv egentligen?

Mod är att ta ansvar.
Erkänn när du gör fel istället för att skylla ifrån dig eller fega ur.  Gör om och gör rätt, det är mänskligt att göra fel.

Mod att reflektera.
Även solen har fläckar så det är OK att komma på att man gjorde fel. Så länge du hade goda intentioner då så kan du ju sova gott!

Mod är att välja rätt och inte bara göra det som är ”lätt”.
Som att stå upp för något du tror på eller någon du älskar, även om omgivningen skruvar på sig. Att stå pall när det blåser helt enkelt, för vad är viktigare än du och din(a) allra närmsta? De som fnyser eller himlar med ögonen har nog en del att bearbeta själva, så brukar det ofta vara.

Agenda 2030

handlar om att skapa en hållbar värld, ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Men hur ska vi klara det om vi inte ens kan skapa hållbara relationer med varandra? Politik, företagande, utveckling och underhåll, allt kräver kommunikation av något slag för att kunna överleva.

Tillit är grunden för all hållbarhet.

Och tillit kräver mod att reflektera,  ta ansvar, ”mind your own business”, vara schysst och rak och mod att våga ”stå pal” när det stormar.

Skippa spelet. Släpp fegheten. Börja vattna där du står och leta inte fel. Leta istället efter de där guldkornen i din vardag. De där fina gesterna. Och våga ge av dig själv och din tid. Tid är dyrbart och den finaste gåvan man kan få av något!

Våga vara en person som går att lita på. För vad är alternativet?

 

Förlegat ledarskap leder till krismöte

Maria och Kerttu

Vi har nog tappat fokus

Det har plötsligt blivit en grej att på sociala medier fokusera på Trumpadministrationens lågvattenmärken.  Nu senast ifrågasättandet av Volodymyr Zelenskyjs klädval. Som om det faktum att han väljer militärgröna eller ”neutrala” tröjor framför kostym spelar någon som helst roll. Det vi ju att det inte gör.

Det som länge varit en del av Zelenskyjs image och hans sätt att bli folklig, används nu indirekt mot invånarna i Ukraina, för att få ett liv i fred. Det är lågt av män med så mycket makt.

Men att det uppmärksammas mer än andra enligt mig, mer viktiga, handlingar på sociala medier, det är ju nästan lika lågt. Plötsligt delar alla bilder på Trump och Zelenskyj i olika kroppspositioner som alla symboliserar någon form av maktutövande, på sina sociala medier.  Som att vi på riktigt tycker att det som pågår, smutskastning och annat, verkligen är det som betyder något.

Vi har help plötsligt massor med åsikter om kläder på arbetsplatsen och huruvida det är ”respektabelt” eller inte för en statsman att gå klädd ”casual” på arbetet.  Som om det vore den mest brännande politiska frågan just nu, vilken klädkod Zelenskyj skrev under när han tog jobbet.

Såg vi inte detta komma?

För snälla. Det här handlar ju inte om klädkoder.  Vi vet ju alla att man med kläder, sänder signaler och ”kommunicerar”. Det är inget nytt, så på ett sätt kan man ju säga att JD Vance har ”rätt”. För med kläder KAN man vinna respekt. Samtidigt som vi ju alla med lite vett vet, att det ju är oväsentligt i frågan om huruvida kriget är rättfärdigat eller ej (det är aldrig rättfärdigat med krig BTW)  vilka kläder Ukrainas president bär.

Det som nu sker att härskarteknika Zelenskyj genom att i grupp och global direktsändning dessutom, kommentera hans ”trovärdighet” pga hans yttre attribut, i form av klädsel, visar bara på ren desperation. Man inte har något annat att komma med från Trumps administration och vi låter Trump lyckas med det genom allt snack. OM det är någon som vet hur man skapar ”spridning” och debatt så är det ju han.

Zelenskyj har redan visat sin ”kostym”

President Zelenskyjs sätt att hantera attacken på däremot visar än mer på hans starka ledarskap och att han inte behöver en så dyr kostym. Det som sker nu framför våra ögon, där vi, massan, med makt och perception manipuleras att titta åt fel håll, är inte bra. För medan vi slänger ut inlägg om denna händelse och visserligen fruktansvärda beteende, så väljer svensk media att bortse från det faktum att nazisthälsningar utan att det uppmärksammas och fördöms i media sakta sakta tillåts. Silent approval kan man kalla det. DET mina vänner, tycker jag är läskigt.

Makt, kläder och kroppsspråk, vem får bryta normen?

Kläder och kroppsspråk har alltid varit en maktsymbol. Vi har internaliserat vissa idéer om hur en ”respektabel” ledare ska se ut. Kostym, slips, klackar och pennkjol, blus och välfriserat. Men makt handlar också om vem som har råd att bryta dessa normer. En miljardär, och vi vet alla vem jag i detta inlägg syftar på, kan skutta runt som ett barn på en scen i keps och tisha och ändå tas på allvar.   Just för att hans status redan är etablerad. En kvinna i politiken däremot måste fortfarande väga varje klädval på guldvåg för att inte uppfattas som för hård eller för mjuk.

När Trump går runt i sin sladdriga kostym och röda slips är det ingen som ifrågasätter hans stil. När Steve Jobs dök upp i sin svarta polotröja och sneakers blev det hans signum. Men när Zelenskyj väljer en tröja framför en kavaj blir det plötsligt ett ”problem”. Det är inte en slump. Det handlar om vem som får bryta normen utan att ifrågasättas. Av en ledare för ett land som kämpar för sin överlevnad,

Där man siktar. #Banksy
Där man siktar. #Banksy

Rädsla, flockbeteende och härskartekniker

Att Zelenskyjs kläder nu används som en attack handlar inte bara om yta. Det är en klassisk härskarteknik, när man inte kan angripa någons faktiska budskap, ifrågasätter man deras yttre attribut. Man ser det överallt i politiken. Man kallade Greta Thunberg för ”arg”, Hillary Clinton för ”stel”, Olof Palme var för ”känslosam”. Nu är det Zelenskyjs tur att ifrågasättas, inte för sin politik, utan för sin tröja.

Men det verkligt oroande är inte att vissa försöker använda den här strategin. Det oroande är att vi låter oss luras av den. Vi (och framför allt media som påverkar folkmassan) ger sändningstid åt idioters meningslösa diskussioner om någons kläder istället för att se vad som faktiskt händer runt omkring oss.

När nazisthälsningar normaliseras utan reaktioner

I veckan som gick (v. 9) så hände det igen. Under en konferens i Maryland (CPAC) gjorde Steve Bannon en gest som påminde om nazisthälsningen under sitt tal.  En gest som, för bara några år sedan, hade orsakat en internationell debatt om högerextremismens framfart. Nu gick denna gest nästan obemärkt förbi, i alla fall i svensk media. Här väljer vi att fokusera på tuppar i ”kostymer”.

Det här är farligt. Inte bara för att det visar att extremhögern blivit mer självsäker, utan för att det visar att vi andra börjar vänja oss. Normalisering sker inte genom stora chocker, utan genom små förskjutningar. Internalisering sker subtilt och med små små steg. När vi tyst går vidare, när vi fokuserar på trivialiteter istället för det verkliga hotet, då har vi redan börjat förlora.

Så vad ska vi fokusera på?

Vi måste börja se mönstren. Inte låta oss dras med i det som egentligen inte ”är viktigt”. Vi måste börja förstå hur makt fungerar, hur normer används som vapen och hur vi luras att lägga fokus på fel saker. Att Zelenskyj inte bär kostym och att det nu används som ett vapen inom politiken,  är en icke-fråga som vi faktiskt kan påverka genom att inte låta det ta över vårat flöde. Att högerextrema får allt mer utrymme, och att vi tyst låter det ske, är däremot en av vår tids viktigaste frågor.

Det krävs mod att bryta ett flockbeteende. Att inte låta sig svepas med i de narrativ som håller på att styra bort oss från det som verkligen betyder något. Att reagera när vi ser extremism normaliseras, även när det sker i små steg. Civilkurage och eftertänksamhet är viktigare nu än någonsin.

Så nästa gång någon vill prata om hur Trumpadministrationen härskarteknikar, ge dem det inte.  De kommer fortsätta göra det så länge det funkar för att den stora massan inte ens förstår vad som sker. All publicitet är ”bra” publicitet, glöm inte det. Det är bara att titta på alla de som köper sex och lyckas börja om och bli än mer omtyckte på kuppen… Vi är ett ”dumt” och ofta ”stumt” folk tyvärr.

Ställ en motfråga till dig själv: Varför är det här viktigare info att dela än att vi har nazister och oskyldiga som mördas på våra gator, i skolor och i sina hem?

Det är som med allt annat. Det som får fokus är det som kommer förstärkas i längden.

Vad säger du?

Att säga nej för att säga ja

Nå dina mål snabbare med detta

Konsten att säga nej

I dagens samhälle, där tempot ofta är högt och förväntningarna höga, är det lätt att fastna i en vana av att säga ”ja” till allt.

Vi vill vara hjälpsamma, visa att vi kan, och känna att vi bidrar. För många av oss kommer det här ja-sägandet till slut med ett pris.

För att orka och för att kunna prestera på ett hållbart sätt, behöver vi lära oss en viktig färdighet: att säga nej.

Att säga nej handlar inte om att vara svår eller ovillig. Det handlar om att skapa utrymme för att fokusera på det som verkligen spelar roll. När vi säger nej till sådant som inte är prioriterat eller viktigt, säger vi samtidigt ja till vår egen balans, vår energi och vår egen tid.

Här är några tankar och konkreta tips om hur du kan bli bättre på att säga nej, och varför det är så viktigt:

 1. Se ”Nej” som ett Ja till dig själv

Varje gång vi säger nej till något som dränerar oss eller som inte passar våra mål, säger vi ja till något annat. Nämligen vårt eget välmående, vår egen effektivitet och möjligheten att göra ett riktigt bra jobb med det som faktiskt är viktigast. Genom att sätta gränser kan vi ta kontroll över vår tid och vårt fokus.

 

2. Ta bort ”automat-yes” – ta en paus

Många av oss har blivit ja-sägare nästan av reflex. Nästa gång du står inför en förfrågan, försök att ge dig själv en kort paus innan du svarar. Även om det bara handlar om att säga ”Låt mig fundera en stund” eller ”Jag återkommer lite senare”. Den pausen dig chansen att faktiskt tänka efter om du har tid och energi för uppgiften. Nu har du chansen att dra gränsen.

3. Identifiera vad som är viktigt för dig

Om vi vet vad som är viktigast för oss, både professionellt och personligt, blir det lättare att prioritera. Har du identifierat dina huvudmål för dagen, veckan eller månaden? Då är det enklare att sätta gränser för annat som dyker upp. Att säga nej till mindre viktiga saker blir då en del av en plan som hjälper dig att nå dina mål.

4. Lär dig att säga nej med respekt

Ett nej behöver inte vara hårt eller avvisande. Det kan uttryckas respektfullt och med en förklaring som visar att du värdesätter personen och deras förfrågan. Du kan till exempel säga: ”Just nu är mitt fokus på X, och för att kunna göra ett bra jobb behöver jag prioritera det. Jag hoppas du förstår.” Genom att vara tydlig visar du respekt både för andras tid och din egen.

 5. Skapa en kultur där nej är accepterat

Oavsett om vi jobbar i en liten grupp eller på en stor arbetsplats är svaret samma. Vi kan alla bidra till en miljö där det är okej att säga nej. När vi själva visar att vi sätter gränser, gör vi det lättare för andra att göra detsamma. På så sätt hjälper vi både oss själva och varandra att undvika överbelastning.

 6. Påminn dig om att ett nej ofta leder till bättre resultat

Genom att säga nej till det som inte är viktigt, frigör du tid. Du får också energi till att göra ett riktigt bra jobb med de saker som betyder mest. Kvalitet över kvantitet, både i arbetslivet och privatlivet, är nyckeln till hållbar framgång.

Att säga nej för att kunna säga ja till det som är viktigast för oss är en konst, men också en nödvändighet i ett hektiskt samhälle. Genom att våga sätta gränser visar vi respekt både för oss själva och de vi samarbetar med. Och viktigast av allt, vi skapar ett utrymme där vi kan prestera och må bra på lång sikt.

 

Så nästa gång du står inför en förfrågan, vare sig det är hemma eller på jobbet – stanna upp, fundera på vad du verkligen behöver just nu för att prestera och må bra, och våga säga nej om det är vad som krävs för att kunna säga ja till dig själv.

 Avslutningsvis vill jag även tipsa om chefen… Är det en arbetsrelaterad fråga, kolla med närmsta chef om du kan dirigera ev. resursfrågor till hen!

Det krävs ack så lite att bryta normen

Det krävs ack så lite att bryta normen

Vi lever i en värld där företagsklimatet ständigt förändras.  Kraven på prestation ökar och det är lätt att tro att en ledare, särskilt en CEO, endast måste fokusera på strategiska beslut och stora siffror.

Men verkliga framgångar för ett företag ligger ju ofta i något mer subtilt, men ack så kraftfullt.  Nämligen i förmågan att se och inkludera alla medarbetare. Även de ”på golvet” i organisationen.

Att bjuda på sig själv

När en CEO tar sig tid att bjuda på sin närvaro (på alla nivåer) i företaget, då skapar det en kultur av tillit och respekt.

Det handlar inte bara om att synas.  Att genuint engagera sig i den dagliga verksamheten skapar förståelse för de dagliga utmaningarna de som gör jobbet varje dag möts av.

När en ledare bjuder på sig själv, visar det att de är mänskliga, att de bryr sig och att de är där för att stötta och förstå – inte bara för att styra.

Därför bör du börja dagen ”på golvet”

Många framgångsrika företag har högt uppsatta ledare som börjar sina dagar med en rond på ”golvet”. Det vill säga, en annan del än den där högsta ledningen sitter (vilket ofta är högst upp). Så, smarta chefer morsar och småpratar med alla, även de i andra delar av verksamheten där t.ex. produktionen eller supporten sker. 

Det ligger inte bara en fin symbolik i det, utan det är ett konkret sätt att visa respekt, uppskattning och förståelse för det viktiga arbete som utförs.

En sådan chef signalerar att varje medarbetare är viktig och att deras bidrag märka och värderas, oavsett deras position.

Se och hör

Att se och lyssna på sina medarbetare, oavsett var i hierarkin de befinner sig, skapar en känsla av gemenskap och tillhörighet.

Vi är alla innerst inne små barn som längtar efter bekräftelse. Att någon ser oss, hör oss och uppskattar det vi gör mår vi bra av. Denna enkla handling kan alltså leda till ökad motivation, bättre arbetsmoral och, i förlängningen, ett mer framgångsrikt företag. Så,  vad väntar vi på? 

Det finns goda förebilder

Det finns flera exempel på framgångsrika företag där högsta chefen tar sig tid att möta medarbetarna på deras arbetsplats. Richard Branson, grundare av Virgin Group, är känd för att regelbundet interagera med sina anställda på alla nivåer. Det har skapat en omtalad kultur där varje medarbetare känner sig sedd och uppskattad. Läst någon av hans böcker? Om inte, tips.

Ett annat exempel är Toyota. Där deltar ofta ledningen direkt i produktionen, vilket bidrar till deras berömda effektivitetskultur. 

Närvaro och en bjussig attityd

Att vara ledare innebär alltså så mycket mer än att bara fatta beslut från toppen. Det handlar om att vara en del av organisationen, att se och lyssna på alla medarbetare och att skapa en kultur där varje individ känner sig värdefull.

Genom att vara närvarande och bjuda på sig själv kan ledare skapa en stark, sammanhållen organisation som är rustad för framgång på lång sikt.

 

Tips på hur du kan inkludera mera i din organisation hittar du här hittar du här!

 

Lycka till nu med att öka trivseln och motivationen på ditt företag och det är aldrig försent att genuint börja!

Nyckeln till modernt ledarskap är personligt

Nyckeln till modernt ledarskap är personligt

 

Detta är en fortsättning på mitt tidigare inlägg i år om mod.

Att visa sårbarhet

I dagens snabbt föränderliga arbetsliv är ledarskap en konstform i ständig utveckling. Det traditionella ”peka med hela handen”- ledarskapet, där auktoritet och beslutsamhet var den absoluta normen, håller på att förlora sin tidigare glans. Istället ser vi en ny typ av ledarskap växa fram – ett ledarskap som omfamnar sårbarhet och mänsklighet.

 

Vad innebär personligt ledarskap?

Personligt ledarskap handlar om att leda med autenticitet, att vara äkta och närvarande i sina interaktioner med andra.

Det innebär att erkänna sina egna begränsningar, misstag och känslor, och att våga dela dessa med sitt team. Detta skapar en atmosfär av öppenhet och tillit, där medarbetare känner sig fria att vara sig själva och bidra med sina unika perspektiv.

 

Varför är sårbarhet viktigt?

Sårbarhet i ledarskap kan initialt låta kontraintuitivt. Borde inte en ledare vara stark, beslutsam och opåverkad av tvivel?

I verkligheten skapar en ledare som visar sin mänskliga sida en djupare och mer äkta kontakt med sina medarbetare.

 

Nedan följer några anledningar till varför denna typ av ledarskap är så kraftfull och värdefull.

Det personliga ledarskapet

1. Bygger Tillit

När ledare delar sina egna utmaningar och osäkerheter visar det att de är mänskliga och därmed lättare att relatera till. Detta skapar en miljö där teammedlemmar känner sig trygga att uttrycka sina egna tankar och känslor. 

2. Främjar Innovation

Ett klimat av psykologisk trygghet, där misslyckanden ses som en naturlig del av lärandet, uppmuntrar kreativitet och innovation. Medarbetare vågar ta risker och tänka utanför boxen utan rädsla för repressalier.

3. Ökar Engagemang

Sårbara ledare visar att de bryr sig om sina medarbetare som människor, inte bara som arbetskraft. Detta skapar en djupare känsla av tillhörighet och lojalitet inom teamet.

Emotionella ledare tar mark

I en tid präglad av osäkerhet och snabba förändringar är det naturligt att längta efter stabilitet och tydlighet. Men paradoxalt nog är det de emotionella ledarna som nu träder fram som de mest modiga och effektiva. Deras förmåga att anpassa sig, kommunicera öppet och visa empati ger dem en unik fördel.

Emotionella ledare är ofta skickliga på att läsa av sina team och anpassa sitt ledarskap efter de individuella behoven och situationen.

De förstår att varje medarbetare är unik och att deras välmående och motivation påverkas av många olika faktorer. Genom att visa empati och sårbarhet skapar dessa ledare en kultur av stöd och samarbete, vilket leder till starkare och mer resilienta (motståndskraftiga) team.

Är ”Lägg hjärnan på hyllan”-ledarskapet helt förlegat?

Det kan verka attraktivt med ett mer auktoritärt ledarskap som erbjuder tydliga svar och fasta riktlinjer. 

Men detta tillvägagångssätt ignorerar den komplexitet och osäkerhet som är en del av dagens arbetsliv. Ett sådant ledarskap riskerar att kväva kreativitet, minska engagemang och skapa en känsla av avstånd mellan ledare och team.

Hjärtat som kompass

Istället behöver vi nu alltmer ledare som kan navigera osäkerhet med ett flexibelt och empatiskt förhållningssätt. Genom att visa sårbarhet och mänsklighet skapar de en stark grund för samarbete och innovation, vilket är avgörande för framgång i vår moderna, ständigt föränderliga och oroliga värld.

 

Slutsats

Att leda genom att visa sårbarhet och mänsklighet är inte bara en trend – det är en nödvändighet i dagens arbetsliv och samhället i stort.

Du som ledare rustar ditt team om du själv ”taggar ned”! Genom att bygga tillit, främja innovation och öka engagemang skapar emotionella ledare en arbetsmiljö där både individer och företag kan blomstra.

I stället för att längta efter ett föråldrat auktoritärt ledarskap bör vi omfamna de möjligheter som det personliga och sårbara ledarskapet erbjuder. I en värld som ständigt förändras är det just denna mänsklighet som kan ge oss styrkan att möta framtidens utmaningar tillsammans. 

Vågar du visa dig sårbar inför ditt team eller inför din partner, dina barn? Det är nämligen läskigt. Och rädsla är en förutsättning för att vara modig

Det är stort att vara snäll – är du en stoiker?

Vad är stoicism och vilken filosofi är dess motsats?

Det är stort att vara snäll – är du en stoiker?
Det är stort att vara snäll – är du en stoiker?

Stoicismen lär oss att fokusera på vad vi kan kontrollera och att släppa det som ligger utanför vår kontroll. Det är en filosofisk skola som grundades av Zenon i antikens Grekland omkring 300 f.Kr. Motsatsen till stoicism är hedonism. Medan stoicismen betonar kontroll över känslor, självdisciplin och acceptans av det man inte kan kontrollera, fokuserar hedonismen på att söka njutning och undvika smärta som de främsta målen i livet. Hedonister tror att lycka och välbefinnande uppnås genom njutning och tillfredsställelse av personliga lustar och begär.

 

Stoicismen betonar att få rationell kontroll över känslor och acceptans av naturens gång. Många kallar denna filosofi känslokall då den syftar till att reglera känslorna, men man kan faktiskt vara en varm person som visar empati och medlidande, och samtidigt inta en stoisk inställning till livet för att hantera det. Livet alltså.

 

Min personliga reflektion

Den stoiska filosofin tilltalar mig då jag ibland, och säkert många andra, tenderar lägga energi på och grubbla över saker som vi inte själva kan kontrollera eller påverka. DET, är ett enormt resursslöseri. Första gången jag kom i kontakt med stoicismen på riktigt var på min anhörigvecka på Korpberget .  Jag insåg då att jag är allt annat än en hedonist. Som medberoende och vuxet barn har jag utvecklat allt annat än dessa förmågor som hedonister har. Det finns tillräckligt många som fokuserar mer på sin egen lust än andras, vilket ibland, och enligt mig själv, inte är att föredra om vi vill ha en värld fylld av kärlek och godhet. Som chef och ledare anser jag dessutom att det är helt klart bättre att inta en stoisk position an det motsatta.

 

Alla som känner till tolvstegsprogrammet kanske känner igen ”Sinnesrobönen” som kunde vara direkt hämtad ur stoicismen eller Markus Aurelius bok ”Självbetraktelser. Till er som inte vet så syftar man, genom att använda sig av ”Gud” i nedan dikt, egentligen på en högre makt än sig själv, AA grundades i USA där man har en annan relation till Gud än i vårt sekulariserade samhälle. Bönen är fin och jag brukar ibland påminna mig om den. :

 

Sinnesrobönen
Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

 

Stoicism I praktiken

Nedan följer några exempel tagna från vardagslivet, både hemma och på jobbet för att illustrera stoicismens principer.

Hemma

Familjekonflikter

Exempel: Du kommer hem efter en lång och jobbig arbetsdag. Du ser att det nu är kaos i det kök du lämnade skinande rent på morgonen. I soffan ligger barnen fullt ”upptagna” med mobilerna.

 

Stoisk respons: Istället för att bli arg eller frustrerad, påminner du dig själv om att du inte kan kontrollera andras beteende, bara din egen reaktion på det. Du tar några djupa andetag och tänker: ”Jaha, dags att återerövra köket igen.” Sen ber du dem, lugnt och snällt, att ”snälla, hjälpa dig fixa undan i köket medan du går och byter om innan det är dags för dig att laga en smarrig middag”. Säger de nej, då kan det krävas att man tar ytterligare ett djup(are) andetag och så väljer man. Ta striden nu eller senare. För uppfostra dem måste man ju göra, och någonstans har de ju troligtvis kommit undan med att skapa ett kaos, kan man ju ana… Och vill man inte ta striden. Ja, då får man sätta på sin favoritlåt och tänka ”det kunde ju vara värre”.

 

Mitt-emellan

Hantera stress och frustration

Exempel: Du sitter i bilen, trött och hungrig. Du skall hem och laga middag, fast du egentligen inte orkar… just ja, och så måste du ju in och handla också eftersom det inte finns någon mat att laga hemma. Då, från ingenstans, kastar sig en bilist in framför dig i kön och du tvingas snabbt att agera genom att veta och bromsa. Nu är pulsen hög.

 

Stoisk respons: Istället för att reagera känslomässigt eller defensivt och börja tuta, flasha med helljusen, hytta med näven och svära högt för dig själv så reflekterar du över handling ur en rationell synvinkel. Var föraren medveten om att hen var nära att orsaka en olycka? Ja, kan så vara, en del har ju tyvärr inte alla hästar hemma, så tur att du ju har det! Eller så kanske du tänker att, nej, troligtvis hade hen inte koll på hur nära jag låg och min hastighet. Även solen har fläckar och tur att jag är så uppmärksam att jag hinner reagera.

 

På jobbet

Hantera stress och press

Exempel: Du har en tight deadline att skapa en presentation till nästa möte och känner dig överväldigad av arbetsbelastningen. Du känner att dina kollegor inte gjort ens i närheten vad de borde för att stötta dig med input och du har inte haft tid att påminna dem, dessutom.

 

Stoisk respons: Du delar upp arbetet i hanterbara delar och fokuserar på en sak i taget. Du accepterar att du gör ditt bästa inom de givna omständigheterna och påminner dig själv: ”Ingen har någonsin dött av en PowerPoint-presentation som saknar lite information, även om det ibland känns så.”

 

Oförberedd feedback

Exempel: En kollega kritiserar ditt arbete mitt under ett möte.

 

Stoisk respons: Istället för att bli defensiv eller upprörd, lyssnar du på feedbacken med ett öppet sinne. Du skiljer mellan konstruktiv kritik och osakliga kommentarer. Om kritiken är konstruktiv så tackar du kollegan och använder insikterna för att förbättra ditt arbete. Om kritiken är osaklig, låter du det inte påverka ditt lugn utan tänker: ”Jag tar dina åsikter med en nypa salt – eller hela saltgruvan, om så behövs.”

Övergripande principer inom stoicismen

 

Dikotomin av kontroll

Ordet dikotomi kommer ur grekiskans διχοτομία (dikhotomía) som betyder ”att dela i två/tudelad”.

Det betyder i korta drag att du bör fokusera på:

  1. det du kan kontrollera (dina handlingar och attityder) och
  2. acceptera det du inte kan kontrollera (andras beteende, yttre händelser).eller som stoikerna kanske skulle säga: ”Varför stressa över regnet när du kan njuta av dansen under paraplyet?”

 

Negativ visualisering

Förbered dig mentalt på möjliga negativa utfall för att minska deras emotionella påverkan om de inträffar. Detta gör jag ofta . Jag tänker: ”Om jag föreställer mig det värsta, kan ju allt annat bara bli bättre. Typ som att förvänta sig en torr brödskiva och sedan få en smarrig smörgås med krispig sallad och kalkon .”

Dygder

Sträva efter visdom, mod, rättvisa och självdisciplin i alla aspekter av livet. Och kom ihåg: Visdom är att veta när man ska prata, mod är att säga det rätta, rättvisa är att behandla alla lika, och självdisciplin är hålla sig till en diet och gå till gymmet… tro det eller ej.

 

Slutsats

Genom att tillämpa dessa stoiska principer, om än med en nypa humor, så kan vi uppnå ett mer balanserat och lugnt liv, oavsett om vi möter utmaningar hemma eller på jobbet.

 

Och så allra sist, några visdomsord från vår kanske mest kända stoiker, den romerska ”filosofkejsaren” mellan 161 e Kr – 180 e Kr, Markus Aurelius.

 

Lyckan i ditt liv beror på kvaliteten på dina tankar.

– Markus Aurelius

 

Så, vad väntar vi på? Upp och ut, LEV!