Vikten av att fira

Vilken fin sommaravslutning på terminen med gårdagens sommarmingel på Dramatenterrassen.

Jag vill rikta ett stort tack till Styrelseakademin i Stockholm (med Susanne Sandler i spetsen) och alla som hjälpt henne arrangerat vårens olika mingel.

Det har erbjudits flera tillfällen att ses på under terminen och jag uppskattar verkligen det arbete som läggs ner för att skapa dessa mötesplatser.

Vad är det som räknas egentligen?

Det som jag värdesätter allra mest med de här träffarna är atmosfären. Många nätverk talar om vikten av att knyta nya kontakter men det kan mer kännas som en ”klubb för inblrdes beundran”. Här upplever jag att det faktiskt sker på riktigt. Människor är genuint nyfikna, öppna och inkluderande. Det känns inte som att folk stannar kvar i samma grupper hela kvällen, utan att det finns en genuin vilja att lära känna nya personer, ta in nya perspektiv och dela med sig av sina egna erfarenheter, inte alltid ”positiva”.

Styrkan i mångfald

För mig är det en av nätverkets stora styrkor. Här möts människor med olika bakgrunder, erfarenheter och kompetenser. Yngre och mer seniora medlemmar, personer från olika branscher och olika delar av näringslivet sluts samman. Den samlade kunskapen och erfarenheten i rummet är mäkta imponerande, samtidigt är det som imponerar mest viljan att vilja fortsätta lära. Det blev så tydligt i de många samtal som uppstod under kvällen.

Att nätverka och göra skillnad

Som ny styrelseledamot i Organisationen MÄN i Stockholm (vilket jag givetvis skröt om!!!) hamnade jag bland annat i flera intressanta diskussioner om normer, manlighet och ledarskap. Jag berättade om MÄNs arbete med att utbilda företag och skolor samt leda samtal och paneldiskussioner kring dessa frågor.

Det gladde mig att intresset var stort från flera av de män jag pratade med. Frågorna jag fick handlade om allt från vilka utmaningar vi ser kopplade till manlighet i dag till hur normer påverkar arbetsplatser, ledarskap och människors välmående.

Vi kom snabbt in på frågor rörande machokultur och om varför vissa fortfarande förknippar styrka med att dölja känslor och om varför egenskaper som empati, sårbarhet och förmågan att lyssna ibland fortfarande ses som motsatsen till ett starkt ledarskap. För mig är det tvärtom. Jag tror att just dessa egenskaper blir allt viktigare i en komplex värld där ledarskap handlar minst lika mycket om relationer som om resultat.

Delat ansvar – hur var det med det egentligen

Jag är också övertygad om att förändringen inte är männens ansvar ensam. De normer och strukturer vi lever med har vuxit fram över lång tid och formats av hela samhället. Därför behöver också förändringen ske tillsammans. Vi behöver vara fler som vågar reflektera över våra egna roller, våra förväntningar på varandra, våra söner, män, vänner, kollegor och hur vi kan bidra till en kultur där människor får vara hela människor.

Kanske är det också därför frågan engagerar mig så mycket. Jag är övertygad om att framtidens ledarskap kommer att kräva mer av både mod och ödmjukhet:

• mod att ta upp frågor som kan kännas obekväma och
• ödmjukhet nog att inse att vi alla är en del av kulturen vi vill utveckla.

Konsten att röra sig mellan materia & immateriella ting

Det var också intressant hur samtalen helt naturligt under kvällen,  rörde sig mellan till synes helt olika ämnen. Från manlighet, vikten av att gråta,  normer & tillit och ledarskap till musikunderhållning (ja, kontakta mig inför nästa fest!) och produktion, till AI och framtidens arbetsliv.

Det är aldrig försent att börja

Flera reflekterade hur organisationer först nu på allvar börjar fundera över hur AI kommer att påverka verksamheten och vilka möjligheter tekniken faktiskt skapar. Efter många år av samtal om digitalisering känns det som att AI blivit den verkliga väckarklockan för många företag. Och kanske finns det fler beröringspunkter mellan dessa ämnen än man först kan tro.

För samtidigt som vi bygger allt smartare teknik behöver vi också ställa (rätt?) frågor om vilka värderingar, normer och perspektiv som följer med in i systemen. Hur normkritisk är egentligen en AI? Hur säkerställer vi att tekniken hjälper oss att utmana gamla mönster snarare än att förstärka dem?

Det var frågor som vi snuddade vid, men som jag gärna fortsätter att utforska.

Slutord

För att sammanfatta. När jag gick därifrån slog det mig att det kanske är just sådana här samtal som gör de här mötena så värdefulla. Inte att vi alltid hittar svaren, utan att vi tillsammans vågar ställa bättre frågor.

Emellertid vill jag tacka alla ”Styrelseakademiker”  för den här terminen, för alla inspirerande möten, nya bekantskaper och tankeväckande samtal.

Jag ser redan fram emot fortsättningen efter sommaren och till att fortsätta några av de diskussioner som bara hann börja.

🙏🏼