Sorg
När någon dör sörjer man inte bara personen.
Ibland sörjer man också relationen man aldrig fick.
De där samtalen som aldrig kom. Bekräftelsen man fortsatte hoppas på. Känslan av att kanske en dag bli vald först.
Konsekvenser av längtan
Jag tror många kvinnor känner igen sig i det. Att längta efter en pappas uppmärksamhet, godkännande eller närvaro långt längre än man egentligen vill erkänna. Och hur den längtan ibland följer med in i resten av livet.
Man blir den som ger lite mer. Förstår lite mer. Väntar lite längre. Försöker lite hårdare.
Och ibland inser man att allt givande i världen inte kan få någon att ge tillbaka det de inte själva vill eller kan ge.
Insikten
Det är en smärtsam insikt.
Inte för att man inte räckte till.
Utan för att man kanske ägnat alldeles för lång tid åt att försöka förtjäna något som aldrig borde ha behövt förtjänas från början.
För att sammanfatta. Den senaste tiden har lärt mig att val får konsekvenser. Även i relationer.
- Vilka vi prioriterar.
- Vilka vi tar för givna.
- Vilka vi låter vänta.
Men, ibland kommer den insikten först när det inte längre finns tid att göra om.
Min far fanns där för många. Men om du frågar mig. Så var han inte kapabel att vara tillgänglig för de två som egentligen verkligen behövde honom. Hans egna barn och barnbarn.
Det är så. För många. Att växa upp med en som är missbrukare på något sätt får ofta konsekvenser i generationer. Jag försöker bryta mönstret. Men är ganska säker på att mitt medberoende ”drabbat” mina barn.
Jag är inte bitter. Jag är bara reflekterande. Och väldigt förlåtande. Delar nedan lite minnen.
♥️
Studenten. Far kom lite sent till utspringet och åkte sedan. Jobbet…
Jag bjöd far på den roliga föreställningen Peptalk och garvade massor! Efter det åt vi på Restaurang Grill. Det är enda gången vi hittat på något, bara han och jag. Förutom hockey någongång när jag var ung vuxen.
Hälsade på far när han flyttat till Nynäshamn.
Far på min dotters student 2024.
