Chefen som inte vågar vara rädd är farlig (men det är vi alla, ibland)

Alla pratar om mod i ledarskap nu.

Det borde vi ha gjort för länge sen. Ni som känner mig och följt mig en stund vet att jag tjatat om det.

Jag har länge hävdat att det inte är bristen på mod som får organisationer och relationer att skava, det är när vi låter rädslan styra det kan bli farligt.
Den rädslan kan gömma sig bakom exempelvis:
– Härskartekniker (både i och utanför mötesrummet)
– Mikrostyrning
– Exkludering
– Tystnad & ”Ghosting”
– ”Pekar med hela handen”- beslut maskerade som handlingskraft

Vad händer när vi inte känner trygghet?

Exemplen ovan är inte brist på kompetens. Det är brist på trygghet.

Men mod handlar inte bara om hur vi leder på jobbet.
Det handlar också om hur vi vågar vara mänskliga, i relation till varandra.

Det krävs nämligen mod för att älska.
Att stanna kvar men även att lämna.
Att misslyckas i en relation och ändå stå kvar som medmänniska, förälder, med full kärlek.

Alla som separerat och har barn vet hur den rädslan känns. Rädslan att göra fel. Att skada något man älskar mest och att det man beslutar i en stund ska påverka någon annans liv för alltid.

Vi pratar inte alltid om det, men vi bär på det.
Och det är samma mekanismer som i det profesionella ledarskapet.
Rädslan att vara otillräcklig. Att inte passa in och att göra fel.

Att våga fråga, göra fel och erkänna det

Men det är också här modet bor. Att ställa frågor för att förstå något eller väcka tankar är modigt. Likformighet driver inte förändring!
Mod är också att stå kvar i ett beslut när man tvekar då det kanske känns tufft att leverera.
Modet ligger även i att kunna säga ”förlåt” till sitt barn, till sin partner, till sina medarbetare/kollegor när man kanske inte agerade riktigt så schysst som man önskat eller inte varit tillräckligt lyhörd.

Rädslan att släppa på egot  och sin stolthet, prestige eller roll, det kräver mod.

Mod nu, varför?

Vi har haft kriser förr. På 70- och 80-talet var idealet något helt annat:

auktoritet, kontroll, handlingskraft.

Vi pratade inte om mod då för att vi pratade inte om rädslor. Ledarskapet har utvecklats och anpassats efter vad som krävs just nu, i nutid. Ledarskap är dynamiskt och det måste det få vara.

När vär(l)den förändras.

Pandemin, klimatkrisen, krig, ekonomisk oro, allt detta har visat oss att det inte längre är hållbart att låtsas vara oberörda.
Vi behöver ett nytt mod. Ett som rymmer sårbarheten.

Brené Brown säger:

”You can choose courage, or you can choose comfort. But you can’t choose both.”

Mod är inte enkelt. Mod är inte frånvaron av rädsla.
Det är viljan att inte låta rädslan styra.
Varken på jobbet, i kärlek eller i livet med våra barn.

Och kanske är det så här vi ska tänka på mod:
Som rötterna på ett träd.
Djupt ner i jorden, osynliga för ögat, men avgörande för allt som syns ovanför.
Det vi gör för oss själva i vardagen är av stor betydelse, till exempel:

  • sömnen
  • maten
  • träningen
  • vänskapen
  • skrattet
  • stillheten

det är vatten till våra själsliga och mentala rötter.
Om vi vattnar våra rötter, då står vi pall när stormen kommer.

Jag vattnade mina rötter i helgen med min vän hos min mor i Vadstena. Promenader, blommor, lite egen shopping på Penseln och Järnet och presentköp hos Kopp & Kanna för att avrunda med gofika på Bageri Hamilton (har även öppet på Söndagar!!), vatten och frisk vind, skratt och gamla minnen gjorde gott för min själ.

Magnolia i Vadstena.
Magnolia i Vadstena. Foto: Sara Berg.
På förstukvisten in till Birgittasystrarnas Gästhem i Vadstena med Sara Berg. Foto: Rodhe Köllerström.
På förstukvisten in till Birgittasystrarnas Gästhem i Vadstena med Sara Berg. Foto: Rodhe Köllerström.

Se till att vara förberedd

För det kommer att blåsa.
I livet, kärleken och ledarskapet.

Men vi faller inte när vi står rotade i vårt egna nervsystem. I alla fall inte så hårt.
Vi böjer oss. Lär oss. Och vi reser oss igen och fortsätter gå.

Framåt.
Tillsammans.

❤️

När jobbet kostar, men inte på min bekostnad

En selfie säger mer än tusen ord, eller?

Ja, kanske gör den det. Här är i alla fall min – svettig, ärlig och mitt i livet.

Tacksam för de här extra röda dagarna. De behövs verkligen just nu.

Som ni vet är vi mitt i en riktig berg-och-dalbana på mitt företag. Vi genomför en enorm förändringsresa. Det kostar – i kraft, i fokus och i tid. Alla påverkas.

Det är inte lätt att sjösätta en komplicerad plan

Det är inte bara nya (eller nygamla) visioner, förändrade regelverk och omstruktureringar – ofta med nedskärningar – som ska sjösättas. Samtidigt ska kunderna vara fortsatt nöjda (helst mer nöjda än någonsin), medarbetarna känna sig trygga och motiverade (gärna få högre lön), och aktieägarna… ja, de vill ha sin utdelning. Det är mycket att hålla ihop.

Ett enda stort pussel.
Som kostar. För ingenting är ju gratis, glöm inte det!

Den 1 maj 1886 inledde tusentals människor i Chicago demonstrationer för en åtta timmars arbetsdag .

Demonstranternas slagord var:

”ÅTTA TIMMAR FÖR ARBETE, ÅTTA TIMMAR FÖR VILA, ÅTTA TIMMAR FÖR VAD VI VILL.”

Ser du möjligheten och om ”ja” är min nästa fråga till dig, tar du den?

För tur är väl att det finns friskvårdsbidrag så att man har råd med gymkort, spinning, dans och lite endorfiner i veckan. Det hjälper dig på traven att leva ett friskare och kanske i längden, lyckligare liv!

En selfie?

Den här selfien bjuder jag på i dag – 1:a maj, arbetarrörelsens dag. För i min värld handlar den här dagen om ansvar. Det egna ansvaret. Och idag tränade jag på min lediga dag fast jag var trött. För ibland måste vi gå emot vad vi vill eftersom vi också vet vad som är bra i längden.

Många talar om deras rättigheter, och det är ju bra. Men med all respekt.

Jag ser så många som inte tar sitt egna ansvar men gärna snackar på om deras rättigheter. Själva drar de knappt ett strå till stacken och det är inte så en demokrati dras, i alla fall inte om du frågar mig. Och det provocerar mig. Det gäller alla. Unga, medelålders, gamla, föräldrar, kvinnor och män, arbetstagare och givare, vänner & ovänner… alla är vi bra på att se vad alla andra inte gör eller borde göra. Men jag (du) då? Glöm inte att när du pekar på någon pekar tre fingrar på dig själv!!!

Hur tar du ansvar?

Jag tar ansvar för mitt (och mina barns) välmående: jag tränar, sjunger, skriver, äter hyfsat, går i terapi när det behövs, jag avstår alkohol och tobak (man lite tjack tar jag allt! SKOJA, nu är jag ute på hal is…!!) älskar de som vill älskas – och som älskar mig – och försöker hela tiden utvecklas. Jag går kurser inom psykologi och socialt samspel – för att det fascinerar mig. För att det ger mig energi. Jag försöker vara en bra förebild för barnen och de i min närhet. Jag lyckas inte alltid såklart, men då är jag inte rädd för att lära mig av det.

Men också: jag har blivit bättre på att sätta och säga stopp.

För hur mycket jag än vill och orkar, så tar det ju aldrig riktigt slut. På jobbet alltså.
Arbetsuppgifterna. Förväntningarna. Kraven.

Och någonstans kostar det– men inte på min bekostnad.

Jag vägrar gå sönder av stress.

För den som går in i väggen vet: man kommer aldrig riktigt tillbaka. Och jag har för mycket kvar att ge.

Tänk på det du också.

Ta hand om dig.

/❤️ Med värme – och lite svett i pannan

Sju år utan Tim Bergling och ett allt starkare eko av hans liv

Igår var det sju år sedan Tim Bergling, känd som Avicii, gick bort.

(Bilden är lånad från MidnightDanceMusic)

Hans musik lever vidare. Det gör också det eko han lämnade efter sig. Ett eko som handlar om mer än musik, som handlar om oss alla.

För bakom varje artist, chef, småbarnsförälder, student, kollega, granne som identifierar sig som  svensk, nysvensk, icke-binär, medelålders, junior eller senior, finns en människa. Och många av oss kämpar, i tystnad.

Tim var en av dem.
Hans bortgång blev en tuff väckarklocka. En tragisk påminnelse om hur lätt det är att förlora sig själv i ett samhälle som aldrig riktigt tillåter oss att stanna upp. Ett samhälle där pengar allt mer styr och ställer. Men frågan är:

Varför måste någon dö för att vi ska vakna till liv?


Jag var nära att krascha själv

För mig blev pandemin en omedveten räddning. När världen tvingades pausa, stannade även jag. Det var först då jag insåg hur högt jag gasat. Hur jag förtryckt känslor, sorger och behov för att orka, leverera och vara duktig.

Mitt gamla mantra var:
”Känn inte efter så mycket.”
Och det funkade, tills det inte gjorde det längre.

Idag lever jag efter något helt annat:
Våga vara ärlig mot dig själv och andra, men gör det med hjärtat som källa.


Vi behöver ta ansvar över vårt eget välmående

Det handlar inte om att vara egoistisk. Det handlar om självledarskap.
Att ta ansvar för sin egen ork, sin egen riktning, sitt eget liv.

Det börjar med reflektion:
Hur mår jag egentligen? Vad behöver jag just nu?
Och det fortsätter med att våga agera på svaren, även när (inte ”om”)  de är obekväma.


Kroppen bär sinnet

Fysisk aktivitet, sömn, bra mat (och rätt omega 3 för att dämpa kronisk inflammation…) det är inte bara “bra att ha”. Det är fundamentalt.
När vi rör på oss, sover ordentligt och ger kroppen rätt bränsle så orkar vi tänka klarare, känna djupare och stå stadigare.
Det är inte rocket science men det är likväl livsvetenskap.


Återhämtning är inte belöning: det är bränsle

Vi måste sluta se pauser som något vi ”unnar oss” efter prestation.
Återhämtning är förutsättningen för att kunna prestera över tid och framför allt för att orka leva.
Ingen orkar alltid. Och ingen ska behöva göra det heller.


Ödmjukhet och sårbarhet: inte en svaghet utan styrka

Vi lever i ett hårt samhälle.
Snabbt, prestationsinriktat, dömande.
Men det vi egentligen längtar efter är inte perfektion utan äkthet (och kärlek).

Att våga visa oss som vi är. Säga ”jag vet inte”, ”jag behöver hjälp”, ”jag orkar inte idag”.
Det är modigt.
Vi skulle må så mycket bättre om vi dömde mindre och förlät mer,  både varandra och oss själva.

Alla gör vi tokiga val ibland.
Det viktiga är inte att aldrig falla utan att omge sig med människor som stannar kvar när man gör det. Inte kanske ser så klart. För ingen är perfekt.

Och riktiga vänner och äkta kärlek vet hur man tar sig vidare. ❤️


Alla kommer inte älska mig. Och det är okej.

Så länge jag vet att jag är en schysst människa med ”bjussig” attityd utan att för den sakens skull låta mig utnyttjas, kan jag stå kvar i det som är sant.
Det är så jag vill leva mitt liv idag. Med närvaro. Med hjärtat som kompass.
Inte perfekt men i alla fall ärligt.

Alla kommer inte älska mig.
Alla kommer inte älska mig.

Det här gäller alla.

Det handlar inte bara om kändisar eller artister. Det handlar om oss alla.
Oavsett roll, yrke eller bakgrund.
Vi behöver en ny kultur (och det börjar i småbarnsåldern men med oss vuxna!!!) där självledarskap, återhämtning, reflektion, fysisk och psykisk hälsa får vara grunden.
Om vi vågar prata om det som skaver och vågar låta sårbarhet få ta plats. Om vi lyckas se varandra, bakom prestationerna, då har vi kommit långt!


Tim är borta.
Men hans liv har fått ringar på vattnet.
Hans musik är odödlig men det är hans mänsklighet som borde få oss att tänka efter.

Låt oss inte somna om.
Låt oss ta hand om oss själva,

och varandra,

medan vi fortfarande har chansen.

För Tim. För dig. För oss alla.

❤️

1989-09-08 🍼

2018-04-20 🕊️

Mår du dåligt?

Om du mår dåligt kan det vara bra att prata med någon.

Det finns flera nummer som du kan ringa till.
Där finns personer att prata med.

Bris har telefonnummer 116 111.
Hit kan barn ringa.

Jourhavande medmänniska har nummer 08 702 16 80.
Här finns personer som lyssnar.

Om det är väldigt allvarligt kan du ringa till 112.

På sajten 1177 finns många fler viktiga nummer.

Här är en länk till 1177

Tydlighet kräver mod, men lugn bara, för det är så du bygger tillit

Tänkare

Om varför svävande svar riskerar att skada mer än ett ärligt nej och hur vi bygger tillit genom att våga vara raka.

Du skickar en inbjudan till något. En fråga om att ses. Något ärligt och öppet som visar att du vill träffa hen.

Du får ett svar i stil med:

”Jag behöver tänka på saken.”

Detta svar är ju ett svar. Absolut.

MEN.

De är ju ett icke-svar. Ett slags kommunikativt pausläge där du, som vågade bjuda in, plötsligt står kvar med en oskön osäkerhet och risken att man då börjar övertänka (särskilt som HSP) är stor.

-”Var jag alltså inte ens värd en förklaring till varför hen måste ”tänka på saken”? Vill hen inte? Behöver hen ordna barnvakt? Har hen inte råd? Vill hen kolla om något skojsigare kommer dyka upp?  I så fall är det ju schysst att säga det, som en förklaring, om man nu faktiskt vill men är osäker på om det rent tekniskt/praktiskt, går. Och om man faktiskt inte vill är det lika bra att säga ”nej”, direkt.”

Vad vill du skicka för signaler?

Det är nämligen inte ovanligt att den som är tydlig med vad hen vill  lämnas med känslan av att vara lite för mycket, lite för eller faktiskt till och med lite… oviktig? När det egentligen är den som duckar ett rakt svar som borde ta en extra titt i spegeln.

Jag har själv varit där. 

I vänskap. I dejting. I arbetsrelationer.
Och jag har märkt hur lätt det är att hamna i ett slags inväntande limbo, där man glatt ställer frågan och får… radiotystnad eller ett svepande ”kanske”. Besvikelsen är ett faktum och egot får sig en smäll på käften helt enkelt.😉

Idag gör jag annorlunda.

När jag får ett luddigt svar väljer jag att gå vidare och planera som om personen tackat nej. Inte för att straffa utan för att värna om min egen energi. Det minskar risken att jag börjar jaga, tjata, känna mig för på. Det gör mig fri och ger mig rätten att prioritera mig när någon annan väljer att inte göra det.

Men, när det handlar om någon jag bryr mig om på riktigt, då gör jag något mer. Jag försöker vara modig nog att berätta. Sätta ord på ett sådant svepande svar påverkar mig. Inte för att skuldbelägga, utan för att visa att jag vill förbättra. Att jag skulle uppskatta mer tydlighet då det faktiskt visar mer respekt.

Om personen då bryr sig om mig, om oss, finns ofta en vilja att förstå och förändra. Och då kan det hända något vackert: kommunikationen fördjupas. Tilliten växer. Vi börjar våga vara ärliga på riktigt, även när vi faktiskt inte vill, orkar eller känner att vi kan.

Men ibland sker det motsatta.

Personen backar. Eller skyller ifrån sig. Då vet jag: vi är inte på samma plats. Och det är okej, men då är det kanske inte en relation jag vill investera i längre. Jag kommer i alla fall se på den med lite andra ögon.

Jag har inte plats för människor som inte vågar ta ställning, visa respekt eller ta ansvar för hur deras kommunikation påverkar andra.

Tydlighet är inte bara planeringspraktiskt.

Det är omtanke. Det är mod.
Det är en handling av respekt.

Och jag tänker inte nöja mig med mindre.
Har du varit med om liknande? Hur påverkar luddiga svar dig  och hur hanterar du dem?

PS: Det här handlar inte bara om artighet. Ofta har våra sätt att kommunicera eller undvika kommunikation, mycket djupare rötter. Många av oss bär med oss anknytningsmönster från barndomen som påverkar hur vi relaterar till andra som vuxna.

För den med otrygg eller ambivalent anknytning kan otydliga svar väcka stark osäkerhet och en känsla av att bli avvisad, även när det inte är meningen. Och den som har undvikande drag kanske tycker det känns obehagligt att ge ett tydligt nej, av rädsla att såra eller förlora sin självständighet.

Det betyder inte att vi är fast i våra mönster men det hjälper att förstå dem. Först då kan vi börja kommunicera på sätt som stärker våra relationer, istället för att omedvetet undergräva dem.

Dela gärna i kommentarsfältet – det här är ett samtal vi behöver ha mer öppet.

❤️

 

Tänkare
Tänkare

När livet stormar – varför det händer och hur du styr upp det

Ibland känns det som att livet samlar ihop allt kaos och dumpar det på oss — allt på en gång.

Jobbet exploderar av deadlines, hemmet är en röra, kalendern är full, och så, mitt i allt, går diskmaskinen sönder eller någon blir sjuk. 😩

Är det verkligen bara ren otur, eller ligger det faktiskt något djupare bakom? 🤔

I mitt fall så kan det vara en slags flykt. För, om jag är upptagen har jag bu mindre tid för att grubbla och känna efter så hiskeligt. Faktum är att mitt mantra under ett antal svåra år var ”känn inte efter så mycket”.

Det fick mig att trycka undan ev. jobbiga känslor. Det fungerade. Tills verkligheten kom ikapp mig & jag efter samtal till jourhavande präst bokade in mig på en vecka på Korpberget.

Anhörig- programmet där, i mars 2017,  blev mitt största wake – up call och än idag har jag kontakt med medmänniskor därifrån. ❤️

Men varför händer allt samtidigt?

Det finns flera anledningar till varför vi ofta upplever att allt händer samtidigt:

1. Kognitiv överbelastning: När vi redan har mycket att göra blir vi faktiskt sämre på att planera och lösa problem. Vi glömmer saker, vi skjuter upp uppgifter och vi hamnar i en negativ spiral där vi REagerar istället för att agera PROaktivt.

Vår egen  frustration och tankar kring ”all livets j-lighet” blir som en självuppfyllande profetia.

2. Selektiv perception: När vi är stressade lägger vi lättare märke till det som går fel. En helt vanlig solig dag (ok då, kanske inte helt vanlig med tanke på att vi lever i Sverige…) hade vi kanske bara ryckt på axlarna åt ett ”missöde”.

I en stressig period däremot kan ju minsta möjliga motstånd eller motgång vara droppen som får den där ytspända bägaren, att rinna över.

3. Självförstärkande stress: Stress föder stress. Ju mer press vi känner, desto mer benägna är vi att säga ”ja” till fler uppgifter och därmed förlora överblicken och skapa ännu mer för oss själva att göra.

4. Murphys lag? Vissa saker är förstås bara ren otur. Men när vi är överväldigade av våra känslor pga stress så upplever vi att sammanträffanden sker oftare än de faktiskt gör.

Vad gör man då om det faktiskt är för mycket – om man känner att -”jag ”tappar greppet” snart”? 

1. Ta kontroll över det du kan

Lista! Skriv ner allt som snurrar i huvudet. Att få ner det på papper gör det mer konkret, överskådligt och hjälper dig att prioritera. Vad är viktigt-på-riktigt, vad är bara bråttom och vad kan du delegera?

2. Sluta se pauser som en lyx och låt de bli din strategi

När vi har för mycket att göra är det lätt att tro att vi måste jobba ännu hårdare. Men hjärnan fungerar inte så. Korta pauser, som en 20-minuters promenad, sänker stressnivåerna och hjälper oss att tänka klarare.

3. Sänk ribban där det går

Allt behöver inte vara perfekt. Kan du skjuta på något? Be om hjälp? Ibland är ”good enough” precis vad som behövs för att klara sig igenom en tuff period.

4. Se över din belastning och din kalender

Om du ofta hamnar i situationer där ”allt sker samtidigt”, kan det vara värt att granska hur du planerar.

Finns det ett mönster? Vi får inte glömma vem som regisserar vårt liv… Ibland måste vi ta kommando helt enkelt över oss själva.

Sluta ”klämma in” och göra saker du egentligen inte är så sugen på.

Öva på att säga ”Nej” till andra för att orka säga Ja till dig själv och de dina?

5. Acceptans och perspektiv

Livet går i cykler. Just nu är det  kanske mycket, men det kommer lugnare perioder också. Att påminna sig om det kan göra att det känns lättare att ta sig igenom stormen.

6. Var inte så hård mot dig själv… Det är inte så konstigt att du hamnar där du är. Med lite sunt reflekterande kan du faktiskt göra någonting åt saken.

7. Fysisk aktivitet och frisk luft är helt klart underskattat! I stressiga perioder kan jag behöva minska på passen då jag kör mycket pulshöjande, men generellt är det ju nu som man inte skall sluta planera in fysisk aktivitet…

Lycka till! Dela gärna inlägget med någon du tycker borde varva ned och rå om sig själv lite!

❤️

 

Skenet bedrar
Skenet bedrog även mig… februari 2017.

Vi räcker till, min hyllning på Internationella kvinnodagen

Internationella kvinnodagen

Till alla krigare

Idag, på Internationella kvinnodagen, vill jag ta ett ögonblick för att hylla de kvinnor som omger mig – de som lyfter, inspirerar och stöttar mig att bli en bättre version av mig själv. Jag ser er. Jag ser ert slit, er kärlek och ert engagemang. Jag ser hur ni balanserar familj, arbete, vänskap och egna drömmar, ofta med en känsla av att aldrig riktigt räcka till. Men låt mig säga det högt och tydligt: Vi räcker till.

I en värld där det dolda förtrycket ofta går obemärkt förbi, där normer och osynliga krav skapar en ständig känsla av otillräcklighet, vill jag lyfta er.

Kvinnor bär ett osynligt ansvar, ett tyst krav på att alltid finnas där, att aldrig svika, att alltid ge mer. Dåligt samvete smyger sig på om vi tar oss egentid, om vi prioriterar oss själva, om vi sätter gränser. Men sanningen är att vi gör mer än tillräckligt. Vi är mer än tillräckliga.

Jag ser er mina väninnor, mina ”systrar”, mina kvinnliga kollegor och släktingar – så innerligt starka, kloka, kärleksfulla, ambitiösa och outtröttliga. Jag ser hur ni kämpar, hur ni aldrig ger upp, eller jo, ibland gör ni det, och det är OK! För ni är inte robotar! Jag ser hur ni varje dag skapar en bättre värld för er familj och för andra. Jag ser er, och jag vill att ni också ser er själva.

Så idag, och alla andra dagar, vill jag säga: Tack. Tack för att ni står vid min sida. Tack för att ni delar era historier, era sårbarheter och era segrar. Tack för att ni påminner mig om att tänka på mig själv och att bromsa in ibland, tack för att ni lyssnar på min musik om kärlek, läser mina inlägg om ledarskap och mod. Tillsammans kan vi hjälpa varandra. Vi inte bara existerar – vi förändrar, vi påverkar och vi är tillräckliga, precis som vi är.

Låt oss lyfta varandra, stötta varandra och påminna varandra om att vi inte behöver bära allt själva. Och framför allt – låt oss aldrig glömma att vi räcker till.

PS: Om vi fick leda världen hade den sett annorlunda ut… det vet vi. Låt oss då börja leda oss själva först, det tar tid att regera världen!

Jag älskar er!

♥️

Vad krävs egentligen för att du skall bli omtyckt?

Funderar...

Världen skakar.

Politiker och ledare, som borde vara förebilder, agerar impulsivt. De byter åsikt över en natt och prioriterar maktspel framför långsiktig stabilitet. Egot blir allt större och farligare.

Relationer tar slut lika snabbt som de började. Detta eftersom många jagar nästa kick och uppmärksamhet snarare än att bygga något hållbart. Den som sår och vattnar för ju skörda, men vi orkar inte ens vattna… Vi är dessutom fast i apparnas klor och uppskattar bra filter och  ”likes” mer än normalt hederligt umgänge.

De flesta av oss är rädda att bli avvisade. Detta hanterar vi på olika sätt. En del av oss går innan vi ens kommit fram, andra utövar härskartekniker för att framhäva sitt ego som drivs av rädsla och en tredje kanske faktiskt vågar uttrycka sin oro. Men dessa är inte majoritet.

Snabba lösningar, ytliga beslut och fega val har blivit norm, men till vilket pris?

Sanningen är ju att tillit kräver mod och mod är en bristfällig vara i dagens samhälle. Vi har låtit kapten Rädsla ta över rodret.

Så vad krävs då?

Mod är att vara ärlig.
Att våga säga sanningen även när den är obekväm istället för att linda in, smyga undan eller spela dubbelspel – det är attraktivt.

Mod är att vara konsekvent.
Att stå för det du sagt och gjort även när det blåser. Ingen litar på den som ständigt vänder kappan efter vinden. Konsekventa personer blir förutsägbara och det inger en känsla av trygghet.

Mod är att vara sårbar.
Våga stå upp för det du känner och vill.  Om du tänker efter så är det ju det enda vettiga. Vad är motpolen till sårbarhet och vem låter du dirigera ditt liv egentligen?

Mod är att ta ansvar.
Erkänn när du gör fel istället för att skylla ifrån dig eller fega ur.  Gör om och gör rätt, det är mänskligt att göra fel.

Mod att reflektera.
Även solen har fläckar så det är OK att komma på att man gjorde fel. Så länge du hade goda intentioner då så kan du ju sova gott!

Mod är att välja rätt och inte bara göra det som är ”lätt”.
Som att stå upp för något du tror på eller någon du älskar, även om omgivningen skruvar på sig. Att stå pall när det blåser helt enkelt, för vad är viktigare än du och din(a) allra närmsta? De som fnyser eller himlar med ögonen har nog en del att bearbeta själva, så brukar det ofta vara.

Agenda 2030

handlar om att skapa en hållbar värld, ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Men hur ska vi klara det om vi inte ens kan skapa hållbara relationer med varandra? Politik, företagande, utveckling och underhåll, allt kräver kommunikation av något slag för att kunna överleva.

Tillit är grunden för all hållbarhet.

Och tillit kräver mod att reflektera,  ta ansvar, ”mind your own business”, vara schysst och rak och mod att våga ”stå pal” när det stormar.

Skippa spelet. Släpp fegheten. Börja vattna där du står och leta inte fel. Leta istället efter de där guldkornen i din vardag. De där fina gesterna. Och våga ge av dig själv och din tid. Tid är dyrbart och den finaste gåvan man kan få av något!

Våga vara en person som går att lita på. För vad är alternativet?

 

Lär dig älska det du har & visa det med handling

Funderar...

Glad alla hjärtans dag önskar jag dig! Särskilt du som inte är i en relation och kanske tycker att idag är en jobbig dag…

I år är jag ”No ones Valentine”. Förra året däremot släppte jag (imorgon, den 15/2) en låt dedikerad till min, vad jag trodde då, livskamrat, på dennes födelsedag.  För mig är det en kärleksförklaring om något. För en annan kan det uppfattas som ”PANIK”. 😂 Ni hör låten här.

livet

Livet är bra märkligt. Från en dag till en annan kan det vända. Jag har mina skärmglasögon på sedan igår. Moderna, inte sant. Back to the seventies helt enkelt.

Lär dig uppskatta lugnet av att ”ha”

Varför är det som så, att så många av oss verkar uppskatta det vi inte vet eller har mer än det vi faktiskt vet och har? Låt oss resonera lite kring det så här på alla hjärtans dag!

För dig som helt saknar fantasi i hur du med enkla (och mindre enkla beroende på…) medel kan ”uppvakta” din partner mer i vardagen, fortsätt läsa för mina 18 tips!

Är vi dömda?

Det är som att vi har en inbyggd dragning mot det ouppnåeliga – det som är på avstånd, mystiskt eller ännu inte vårt. Det finns flera möjliga förklaringar till varför vi tenderar att längta efter det vi saknar mer än att uppskatta det vi har.

Dopamin och jakten på det nya

Vår hjärna är byggd för att söka belöning. Dopamin, signalsubstansen som driver motivation och lust, triggas ofta mer av förväntan än av själva upplevelsen. Det är därför vi kan drömma om en framtida kärlek, ett nytt jobb eller en semester med en euforisk känsla – men när vi väl är där är det sällan lika magiskt som vi föreställt oss.

Social jämförelse och ouppnåelighetens lockelse 

Vi tenderar att romantisera det vi inte har, delvis för att det skyddas från vardagens trivialiteter. En ny relation är spännande för att vi ännu inte sett den andra personens alla brister. En ouppnåelig person verkar mer intressant just för att de inte är tillgängliga. Paradoxalt nog kan vi också ta närhet och stabilitet för givet.  Vi ser det gärna som en självklarhet att vår kära partner, vän, familj finns där.  Men det är bara tills den dagen kommer och det förtroendekapitalet kanske är förbrukat och personen försvinner. Visst är det sorgligt?!

Brister i vår närvaro

Att uppskatta det vi har kräver nyfikenhet och närvaro. Det kräver aktivt lyssnande och ansträngning. Men vi är så distraherade. Vår uppmärksamhet är splittrad mellan alla skärmar, notiser, information och det ständiga bruset av jämförelser. Kanske har vi vant oss vid att fokusera mer på vad vi kan få och vad andra gör, än vad vi faktiskt har?!

Det mänskliga existensproblemet

Det här är en gammal filosofisk fråga. Är vi dömda att alltid söka efter något vi inte har? Kanske ligger en del av mänsklighetens utmaning i  just denna rastlöshet eller lider vi alla av känslomässig ”ADHD”?

Så, om vi återknyter till att det är Alla hjärtans dag idag,  vad skulle hända om vi istället för att jaga den ”perfekta” kärleken (eller bekräftelsen & ”kickar” som det ju egentligen handlar om) blev mer nyfikna på det som redan finns? Om vi såg med nya ögon på det invanda? Skulle det kanske förändra något?

Vad gör du i vardagen för att visa ”din person” att du bryr dig?

Här har jag listat några enkla sätt att visa kärlek varje dag i en relation.

Notera att min tanke här är att du skall göra det du normalt inte gör. Det som hen oftast ”sköter”. Inte för att hen tycker det är ”så roligt” eller egentligen ”vill”, utan för att det ”bara blev så”.  Din lista kanske ser annorlunda ut men nu kan du få inspiration, utifrån min lista, till din alldeles egna.

Dags för långpromenad?
Dags för långpromenad?


Uppskattningslistan

  1. Ta ut soporna & gör rent behållaren om det läckt!
  2. Be om att få ”låna” hens bil & städa den
  3. Töm återvinningskärlen & panta
  4. Fyll på toapappret (innan det är kris)
  5. Gör ren tandborstmuggen (ja det måste man…)
  6. Hämta ny tandkrämstub (innan den andra är helt slut)
  7. Fyll på med topz & bomullspads (innan helt slut)
  8. Töm diskmaskinen (när den är klar, inte ”sen”))
  9. Gör rent i vasken (innefattar att kasta skräpet i silen och göra rent med diskmedel i hela hon)
  10. Fråga om ni skall ta en långpromenad någon gång i helgen (även om du inte gillar promenader)
  11. Dammsug i hallen och köket om du känner smulor/grus (även om det ju ”dammsögs nyss”)
  12. Gör kaffe/te på morgonen & väck hen med kaffe på sängen
  13. Säg till din kära ”Jag är så glad att jag får ha dig i mitt liv!” eller något annat som är du
  14. Gör rent spisfläkten
  15. Torka ur kylskåpet och grönsakslådan
  16. Fråga vad (inte ”om”) du skall handla på vägen hem
  17. Boka in en överraskning, ex. biobesök, konsert, restaurang, en hotellnatt två månader fram i tiden och gör det gärna då & då. Välj gärna filmer, musik som ni båda kan uppskatta!
  18. Vid toabesök. Spola med stängt lock. Kolla efteråt så det blev helt rent efter din spolning. Om inte. Gör rent en vända till, gärna med lite ”medel”!

    No ones valentine
    No ones valentine

Till sist

Lycka till nu med kärleken och glöm inte bort att uppskatta varandra i vardagen! Du vill inte börja om med en ny och livet på ”apparna” är inte annat än tidsfördriv… så sluta romantisera om det om du nu gör det i din relation!

Hatten av till alla kämpar ❤️

Idag kom beskedet många väntat på – Tele2 varslar 15% av medarbetarna i Sverige. Det är en tuff nyhet, även om den kanske inte är helt oväntad med tanke på det ekonomiska läget. För många innebär det här en osäker tid, och jag vill börja med att säga att jag verkligen känner med alla som påverkas.

Samtidigt är det viktigt att påminna sig om att förändring är en del av arbetslivet, och att vi har makten att påverka hur vi hanterar den. Jag ser fram emot året med både spänning och ödmjukhet. Vi har mycket framför oss, utmaningar, ja, men också roliga projekt och möjligheter att utvecklas.

Motivation i tuffa tider

Fortsätt läsa ”Hatten av till alla kämpar ❤️”

Hårresande nyheter: Hur ska man vårda torrt hår?

Ledarskap handlar inte bara om kompetens och inre styrka, utan också om hur man presenterar sig själv utåt.

 

Trendiga herrfrisyrer 2024

  • Sidbena
  • Trimmat
  • French cut
  • Quiff
  • Slick back

 

Oavsett val av frisyr så kan det yttre kan spela en betydande roll för en ledares pondus, självkänsla och utstrålning. Att vårda sitt yttre kan även ge ett förtroendeingivande intryck, stärka självförtroendet och bidra till en mer positiv och energifylld ledarstil.

Därför är det inte dumt att som ledare inte bara fokusera på att utveckla sina inre egenskaper, utan även investera tid och omsorg i sitt yttre för att kunna leda med hela sin potential.

 

Första intrycket – mycket sitter i vårt hår

Själv älskar jag diadem som utsmyckning. En hårklämma eller tofs fyller också sitt syfte när jag behöver få bort håret. Utsläppt har jag beroende på vad jag skall göra och aktivitet! Att tvätta håret två gånger om dagen (morgon och efter träning) har jag fått sluta med…

 

Att vårda torrt hår kräver en kombination av rätt produkter, skonsamma metoder och goda vanor.

 

Pozehairs TapeOn Extensions i olika färgerPozehair har lösningar för alla hår

 

Här är en omfattande guide för hur du kan ta hand om torrt hår:

1. Välj Rätt Produkter

  • Schampo och balsam:
    • Använd ett milt, sulfatfritt schampo som inte torkar ut håret.
    • Välj ett återfuktande balsam som innehåller ingredienser som glycerin, aloe vera, sheasmör eller naturliga oljor (argan, kokos, jojoba).

 

  • Djupverkande inpackning:
    • Använd en djupverkande hårinpackning en gång i veckan. Leta efter produkter som innehåller keratin, protein, och fuktgivande ingredienser.

 

  • Leave-in conditioner dvs balsam och håroljor:
    • Applicera en leave-in conditioner efter tvätt för extra fukt och skydd.
    • Använd naturliga håroljor (som argan-, kokos- eller jojobaolja) för att ge glans och minska frizz.

 

2. Skonsam tvätt och sköljning

  • Minskad tvättfrekvens:
    • Tvätta håret inte oftare än nödvändigt, cirka 2-3 gånger per vecka, för att undvika att avlägsna naturliga oljor.
  • Ljumet vatten:
    • Använd ljumet vatten istället för hett vatten, eftersom hett vatten kan torka ut håret ytterligare.

 

3. Torkning och styling

  • Skonsam torkning:
    • Klappa håret torrt med en mjuk handduk istället för att gnugga. Mikrofiberhanddukar är särskilt bra eftersom de är skonsamma och absorberande.
  • Lufttorka:
    • Låt håret lufttorka så ofta som möjligt för att minimera värmeskador.
  • Värmeskydd:
    • Om du måste använda värmeverktyg, applicera alltid ett värmeskyddande spray eller serum innan.
  • Begränsa värmeanvändning:
    • Minska användningen av plattång, locktång och hårfön. Om du använder dem, håll temperaturen på lägsta möjliga nivå.

 

4. Regelbunden klippning

  • Klippning var 6-8 vecka:
    • Klipp topparna regelbundet för att undvika kluvna toppar och ge håret ett fräschare utseende.

 

5. Naturliga behandlingar

  • Oljeinpackningar:
    • Applicera varm olja (kokos-, oliv- eller arganolja) i håret och låt verka i minst 30 minuter innan tvätt. Detta kan hjälpa till att återfukta och stärka håret.
    • Du hittar även bra löshår om ditt hår är kort eller bra balsam och schampo hos Pozehair kolla här så kan du ta del av produkterna också.
  • Äggmask:
    • Blanda ett ägg med en matsked olivolja och en matsked honung. Applicera i håret och låt sitta i 20 minuter innan du sköljer och tvättar håret.
  • Avokadomask:
    • Mosa en mogen avokado och blanda med en matsked olivolja. Applicera i håret och låt verka i 30 minuter innan sköljning.

 

6. Goda vanor

  • Skydda mot Solen:
    • Använd hatt eller sjal för att skydda håret från solens skadliga UV-strålar.
  • Undvik kemiska behandlingar:
    • Minska användningen av kemiska behandlingar som blekning, permanent eller hårfärgning, eftersom de kan torka ut håret ytterligare.
  • Hälsosam kost:
    • Ät en balanserad kost rik på vitaminer och mineraler som stödjer hårets hälsa, inklusive omega-3-fettsyror, biotin, zink och vitamin E.

 

Sammanfattningsvis

Att vårda torrt hår innebär att välja rätt produkter, använda skonsamma metoder och upprätthålla goda vanor.

Genom att följa dessa steg kan du återfukta och stärka ditt hår, vilket ger det en friskare och mer livfull look.

 

Lycka till med ditt hår nu i sommar!