april 2025 - Modigt Ledarskap

april 24, 2025april 24, 2025

Chefer, lyssna! Hur för ni meningsfulla lönediskussioner?

1. Löneförväntanssamtalet: lyssna, kartlägg och skapa samsyn

Syfte

Att förstå medarbetarens förväntningar inför kommande lönerevision, befordran eller en ny roll. Det här samtalet påverkar grunden för lönebeslutet längre fram.

Som chef kan du tänka på att:

Visa mod genom att lyssna helhjärtat även om förväntningarna kan kännas höga eller oväntade – din medarbetares ”sanning” kanske är någon helt annan än din.
Ställa nyfikna frågor om inställning/mindset, kultur, arbetsmiljö i relation till prestation, ansvar och utveckling – tycker du att din medarbetare bidrar på rätt sätt?
Vara så transparent du kan om lönestruktur, budget och om organisationens möjligheter eller ev. nya krav – har din medarbetare utmaningar som du ser det? Våga ta upp dem som utvecklingsmöjligheter!
Ge ärlig återkoppling och det skall alltid ske med omtanke och respekt – alla vill göra bra och bli bekräftade. För att kunna utveckla våra medarbetare behöver vi vara bra på att hjälpa dem se det de inte själva ser ibland!

Det kräver mod att ta upp känsliga ämnen och att inte ducka för svåra frågor. Sen gäller det att stå kvar även när du inte har alla svar, även chefer är människor, inte maskiner!

Målet är alltså att skapa en samsyn och förståelse inför kommande beslut och visa att du tar medarbetarens perspektiv ochvutveckling på allvar.

2. Löneförhandling: förbered, förklara och förankra

Syfte

Att komma fram till en faktisk lön, ofta i samband med ett jobberbjudande, en befordran eller den årliga revisionen. Här behöver du som chef skapa tydlighet, struktur och ha modet att stå för det som beslutas.

Som chef kan du då behöva tänka på att:

Våga vara tydlig med löneramar, argument och grunder för ditt beslut
Förklara sakligt och empatiskt särskilt om beslutet inte matchar medarbetarens förväntan
Stå upp för organisationens riktlinjer utan att förminska individens känslor (detta kräver empati och lite ”finess”)
Håll dialogen öppen även om ni inte är helt överens
Erbjud alternativ eller utvecklingsvägar om löneutrymmet är begränsat. Även ”möjligheter” kan motivera dina medarbetare men lova inte guld om du kommer leverera brons…

Det krävs mod och finess att stå upp för ett ”negativt beslut ”och samtidigt också leverera ett schysst motiv.

Målet är att landa i en lösning som känns rättvis, tydlig och grundad och samtidigt behålla relationen och engagemanget. En omotiverad medarbetare är verkligen något vi vill undvika.

Mod som ledarskapsverktyg i lönesamtal

Att hantera lönefrågor med mod innebär inte att ha alla svar! Det som krävs däremot är att du vågar möta medarbetaren i samtalet fullt ut. Det viktiga då blir ju att:

Vara närvarande även i det som är känsligt att prata om. Hur trivs medarbetaren och hur bidrar denne i gruppen med mindset och kompeten t.ex. Vilken utvecklingspotential har den och matchar det dennes förväntningar? Om inte, våga utveckla vad som faktiskt krävs!
Säga det som ”behöver sägas” och på ett respektfullt sätt. Ibland kan det vara så att medarbetaren kanske borde överväga att ”växa” i en annan riktning? Och den resan kan man som chef fantiskt vara med i!
Stå för ditt beslut men också vara öppen för dialog och kanske vara en ögonöppnare för din medarbetare.
Säga “jag hör dig” även när du inte levererar det mest positiva beskedet men aldrig glömma människan bakom rollen/leveransen!

Lönesamtal är sällan enkla men de är avgörande för tillit, motivation och rätt utveckling.
Som chef behöver du både struktur, empati och mod att leda samtalen med medarbetaren/personen i fokus.

Varmt lycka till nu med att skapa en schysst & utvecklande kultur på ditt företag!

❤️

april 23, 2025

Hur förbereder jag mig inför lönesamtalet?

Att prata lön kan kännas både nervöst och laddat, särskilt i tider då många företag är försiktiga med sina kostnader. Samtidigt har många av oss fått ökade levnadskostnader och ser ett behov av att lönen speglar både vår prestation och verkligheten vi lever i.

Ett samtal om löneförväntningar är mer än bara siffror. Det är en chans att visa ditt värde, diskutera din utveckling och hitta vägar framåt även om läget är utmanande.

Här är en liten, men naggande god, guide för hur du förbereder dig, steg för steg.

1. Gör din research, både om lön och bransch

Börja med att ta reda på vad som är en rimlig lönenivå för din roll. Använd källor som:

Lönestatistik från fackförbund, SCB eller sajter som Glassdoor
Kollegor eller personer i ditt nätverk
Eventuella interna lönespann eller policys

Men glöm inte kontexten. Många arbetsgivare påverkas just nu av ekonomisk osäkerhet, inflation och ökade kostnader. Det betyder inte att du inte ska lyfta din lön men det är bra att förstå hur organisationen kan tänka, så att du kan anpassa ditt budskap och säkerställa att du bidrar med rätt mindset.

2. Visa ditt värde med fokus på mindset och resultat

Fundera på vad du har åstadkommit och hur du har bidragit till verksamhetens mål. Några exempel:

Har du lett projekt, tagit mer ansvar, eller förbättrat något konkret?
Har du utvecklats kompetensmässigt eller utbildat dig?
Har du tagit över uppgifter som ligger utanför din ursprungliga roll?

Ju mer konkret du kan vara, desto bättre. Mätbara resultat, mindset och tydlig utveckling stärker ditt case, särskilt i tuffare tider.

3. Sätt ett rimligt löneanspråk med bakgrund och argument

När du vet vad marknaden säger och vad du själv bidrar med, är det dags att sätta ett löneanspråk. Ha gärna ett intervall: ett önskat läge och en lägstanivå du är villig att acceptera. Men kanske ännu viktigare, var redo att förklara varför just du landar där.

Exempel:

”Jag ser att marknadslönen för den här rollen ligger mellan X och Y. Utifrån min utveckling det senaste året och det ansvar jag tagit, ser jag X som ett rimligt nästa steg även med hänsyn till rådande ekonomiskt läge.”

4. Förbered dig mentalt och strategiskt

Det är lätt att känna sig osäker och förberedelse ger trygghet. Öva gärna på samtalet med en vän eller kollega. Fundera på hur du kan bemöta vanliga motargument, som:

”Vi har inte budget just nu”
”Det här är inte rätt tidpunkt”

I vissa fall kanske svaret blir nej, men då är det viktigt att ändå ha ett konstruktivt samtal om framtiden.

5. Tänk bredare än bara lön

Om det inte går att justera lönen just nu, vad mer kan göra skillnad för dig? I tider av ekonomisk försiktighet kan andra värden bli aktuella, som:

Möjlighet till kompetensutveckling
Tydlig plan för löneutveckling på sikt
Förändrade arbetsuppgifter
Bonusmodeller eller extra ledighet
Flexibilitet och förmåner

Visa att du är lösningsorienterad och vill hitta vägar framåt, även om löneutrymmet är begränsat just nu.

Och du!

Ditt värde försvinner inte i lågkonjunktur

Ekonomin svänger, men din vilja att utvecklas, bidra till företagets och gruppens framgång, kompetens, prestation och potential finns där oavsett.

Lönesamtalet handlar inte bara om pengar, utan om att synliggöra ditt bidrag till allt vad företaget står för (och inför!!!) och diskutera din utveckling som krävs för att bidra på bästa sätt.

Så, ladda med mod, våga stå stadigt, var påläst, realistisk och gå in i samtalet med både självförtroende och lyhördhet.

Lycka till!

❤️

april 21, 2025april 21, 2025

Sju år utan Tim Bergling och ett allt starkare eko av hans liv

Igår var det sju år sedan Tim Bergling, känd som Avicii, gick bort.

(Bilden är lånad från MidnightDanceMusic)

Hans musik lever vidare. Det gör också det eko han lämnade efter sig. Ett eko som handlar om mer än musik, som handlar om oss alla.

För bakom varje artist, chef, småbarnsförälder, student, kollega, granne som identifierar sig som svensk, nysvensk, icke-binär, medelålders, junior eller senior, finns en människa. Och många av oss kämpar, i tystnad.

Tim var en av dem.
Hans bortgång blev en tuff väckarklocka. En tragisk påminnelse om hur lätt det är att förlora sig själv i ett samhälle som aldrig riktigt tillåter oss att stanna upp. Ett samhälle där pengar allt mer styr och ställer. Men frågan är:

Varför måste någon dö för att vi ska vakna till liv?

Jag var nära att krascha själv

För mig blev pandemin en omedveten räddning. När världen tvingades pausa, stannade även jag. Det var först då jag insåg hur högt jag gasat. Hur jag förtryckt känslor, sorger och behov för att orka, leverera och vara duktig.

Mitt gamla mantra var:
”Känn inte efter så mycket.”
Och det funkade, tills det inte gjorde det längre.

Idag lever jag efter något helt annat:
Våga vara ärlig mot dig själv och andra, men gör det med hjärtat som källa.

Vi behöver ta ansvar över vårt eget välmående

Det handlar inte om att vara egoistisk. Det handlar om självledarskap.
Att ta ansvar för sin egen ork, sin egen riktning, sitt eget liv.

Det börjar med reflektion:
Hur mår jag egentligen? Vad behöver jag just nu?
Och det fortsätter med att våga agera på svaren, även när (inte ”om”) de är obekväma.

Kroppen bär sinnet

Fysisk aktivitet, sömn, bra mat (och rätt omega 3 för att dämpa kronisk inflammation…) det är inte bara “bra att ha”. Det är fundamentalt.
När vi rör på oss, sover ordentligt och ger kroppen rätt bränsle så orkar vi tänka klarare, känna djupare och stå stadigare.
Det är inte rocket science men det är likväl livsvetenskap.

Återhämtning är inte belöning: det är bränsle

Vi måste sluta se pauser som något vi ”unnar oss” efter prestation.
Återhämtning är förutsättningen för att kunna prestera över tid och framför allt för att orka leva.
Ingen orkar alltid. Och ingen ska behöva göra det heller.

Ödmjukhet och sårbarhet: inte en svaghet utan styrka

Vi lever i ett hårt samhälle.
Snabbt, prestationsinriktat, dömande.
Men det vi egentligen längtar efter är inte perfektion utan äkthet (och kärlek).

Att våga visa oss som vi är. Säga ”jag vet inte”, ”jag behöver hjälp”, ”jag orkar inte idag”.
Det är modigt.
Vi skulle må så mycket bättre om vi dömde mindre och förlät mer, både varandra och oss själva.

Alla gör vi tokiga val ibland.
Det viktiga är inte att aldrig falla utan att omge sig med människor som stannar kvar när man gör det. Inte kanske ser så klart. För ingen är perfekt.

Och riktiga vänner och äkta kärlek vet hur man tar sig vidare. ❤️

Alla kommer inte älska mig. Och det är okej.

Så länge jag vet att jag är en schysst människa med ”bjussig” attityd utan att för den sakens skull låta mig utnyttjas, kan jag stå kvar i det som är sant.
Det är så jag vill leva mitt liv idag. Med närvaro. Med hjärtat som kompass.
Inte perfekt men i alla fall ärligt.

Det här gäller alla.

Det handlar inte bara om kändisar eller artister. Det handlar om oss alla.
Oavsett roll, yrke eller bakgrund.
Vi behöver en ny kultur (och det börjar i småbarnsåldern men med oss vuxna!!!) där självledarskap, återhämtning, reflektion, fysisk och psykisk hälsa får vara grunden.
Om vi vågar prata om det som skaver och vågar låta sårbarhet få ta plats. Om vi lyckas se varandra, bakom prestationerna, då har vi kommit långt!

Tim är borta.
Men hans liv har fått ringar på vattnet.
Hans musik är odödlig men det är hans mänsklighet som borde få oss att tänka efter.

Låt oss inte somna om.
Låt oss ta hand om oss själva,

och varandra,

medan vi fortfarande har chansen.

För Tim. För dig. För oss alla.

❤️

1989-09-08 🍼

2018-04-20 🕊️

Mår du dåligt?

Om du mår dåligt kan det vara bra att prata med någon.

Det finns flera nummer som du kan ringa till.
Där finns personer att prata med.

Bris har telefonnummer 116 111.
Hit kan barn ringa.

Jourhavande medmänniska har nummer 08 702 16 80.
Här finns personer som lyssnar.

Om det är väldigt allvarligt kan du ringa till 112.

På sajten 1177 finns många fler viktiga nummer.

Här är en länk till 1177

april 14, 2025april 15, 2025

Tydlighet kräver mod, men lugn bara, för det är så du bygger tillit

Om varför svävande svar riskerar att skada mer än ett ärligt nej och hur vi bygger tillit genom att våga vara raka.

Du skickar en inbjudan till något. En fråga om att ses. Något ärligt och öppet som visar att du vill träffa hen.

Du får ett svar i stil med:

”Jag behöver tänka på saken.”

Detta svar är ju ett svar. Absolut.

MEN.

De är ju ett icke-svar. Ett slags kommunikativt pausläge där du, som vågade bjuda in, plötsligt står kvar med en oskön osäkerhet och risken att man då börjar övertänka (särskilt som HSP) är stor.

-”Var jag alltså inte ens värd en förklaring till varför hen måste ”tänka på saken”? Vill hen inte? Behöver hen ordna barnvakt? Har hen inte råd? Vill hen kolla om något skojsigare kommer dyka upp? I så fall är det ju schysst att säga det, som en förklaring, om man nu faktiskt vill men är osäker på om det rent tekniskt/praktiskt, går. Och om man faktiskt inte vill är det lika bra att säga ”nej”, direkt.”

Vad vill du skicka för signaler?

Det är nämligen inte ovanligt att den som är tydlig med vad hen vill lämnas med känslan av att vara lite för mycket, lite för på eller faktiskt till och med lite… oviktig? När det egentligen är den som duckar ett rakt svar som borde ta en extra titt i spegeln.

Jag har själv varit där.

I vänskap. I dejting. I arbetsrelationer.
Och jag har märkt hur lätt det är att hamna i ett slags inväntande limbo, där man glatt ställer frågan och får… radiotystnad eller ett svepande ”kanske”. Besvikelsen är ett faktum och egot får sig en smäll på käften helt enkelt.😉

Idag gör jag annorlunda.

När jag får ett luddigt svar väljer jag att gå vidare och planera som om personen tackat nej. Inte för att straffa utan för att värna om min egen energi. Det minskar risken att jag börjar jaga, tjata, känna mig för på. Det gör mig fri och ger mig rätten att prioritera mig när någon annan väljer att inte göra det.

Men, när det handlar om någon jag bryr mig om på riktigt, då gör jag något mer. Jag försöker vara modig nog att berätta. Sätta ord på ett sådant svepande svar påverkar mig. Inte för att skuldbelägga, utan för att visa att jag vill förbättra. Att jag skulle uppskatta mer tydlighet då det faktiskt visar mer respekt.

Om personen då bryr sig om mig, om oss, finns ofta en vilja att förstå och förändra. Och då kan det hända något vackert: kommunikationen fördjupas. Tilliten växer. Vi börjar våga vara ärliga på riktigt, även när vi faktiskt inte vill, orkar eller känner att vi kan.

Men ibland sker det motsatta.

Personen backar. Eller skyller ifrån sig. Då vet jag: vi är inte på samma plats. Och det är okej, men då är det kanske inte en relation jag vill investera i längre. Jag kommer i alla fall se på den med lite andra ögon.

Jag har inte plats för människor som inte vågar ta ställning, visa respekt eller ta ansvar för hur deras kommunikation påverkar andra.

Tydlighet är inte bara planeringspraktiskt.

Det är omtanke. Det är mod.
Det är en handling av respekt.

Och jag tänker inte nöja mig med mindre.
Har du varit med om liknande? Hur påverkar luddiga svar dig och hur hanterar du dem?

PS: Det här handlar inte bara om artighet. Ofta har våra sätt att kommunicera eller undvika kommunikation, mycket djupare rötter. Många av oss bär med oss anknytningsmönster från barndomen som påverkar hur vi relaterar till andra som vuxna.

För den med otrygg eller ambivalent anknytning kan otydliga svar väcka stark osäkerhet och en känsla av att bli avvisad, även när det inte är meningen. Och den som har undvikande drag kanske tycker det känns obehagligt att ge ett tydligt nej, av rädsla att såra eller förlora sin självständighet.

Det betyder inte att vi är fast i våra mönster men det hjälper att förstå dem. Först då kan vi börja kommunicera på sätt som stärker våra relationer, istället för att omedvetet undergräva dem.

Dela gärna i kommentarsfältet – det här är ett samtal vi behöver ha mer öppet.

❤️

april 2, 2025

När livet stormar – varför det händer och hur du styr upp det

Ibland känns det som att livet samlar ihop allt kaos och dumpar det på oss — allt på en gång.

Jobbet exploderar av deadlines, hemmet är en röra, kalendern är full, och så, mitt i allt, går diskmaskinen sönder eller någon blir sjuk. 😩

Är det verkligen bara ren otur, eller ligger det faktiskt något djupare bakom? 🤔

I mitt fall så kan det vara en slags flykt. För, om jag är upptagen har jag bu mindre tid för att grubbla och känna efter så hiskeligt. Faktum är att mitt mantra under ett antal svåra år var ”känn inte efter så mycket”.

Det fick mig att trycka undan ev. jobbiga känslor. Det fungerade. Tills verkligheten kom ikapp mig & jag efter samtal till jourhavande präst bokade in mig på en vecka på Korpberget.

Anhörig- programmet där, i mars 2017, blev mitt största wake – up call och än idag har jag kontakt med medmänniskor därifrån. ❤️

Men varför händer allt samtidigt?

Det finns flera anledningar till varför vi ofta upplever att allt händer samtidigt:

1. Kognitiv överbelastning: När vi redan har mycket att göra blir vi faktiskt sämre på att planera och lösa problem. Vi glömmer saker, vi skjuter upp uppgifter och vi hamnar i en negativ spiral där vi REagerar istället för att agera PROaktivt.

Vår egen frustration och tankar kring ”all livets j-lighet” blir som en självuppfyllande profetia.

2. Selektiv perception: När vi är stressade lägger vi lättare märke till det som går fel. En helt vanlig solig dag (ok då, kanske inte helt vanlig med tanke på att vi lever i Sverige…) hade vi kanske bara ryckt på axlarna åt ett ”missöde”.

I en stressig period däremot kan ju minsta möjliga motstånd eller motgång vara droppen som får den där ytspända bägaren, att rinna över.

3. Självförstärkande stress: Stress föder stress. Ju mer press vi känner, desto mer benägna är vi att säga ”ja” till fler uppgifter och därmed förlora överblicken och skapa ännu mer för oss själva att göra.

4. Murphys lag? Vissa saker är förstås bara ren otur. Men när vi är överväldigade av våra känslor pga stress så upplever vi att sammanträffanden sker oftare än de faktiskt gör.

Vad gör man då om det faktiskt är för mycket – om man känner att -”jag ”tappar greppet” snart”?

1. Ta kontroll över det du kan

Lista! Skriv ner allt som snurrar i huvudet. Att få ner det på papper gör det mer konkret, överskådligt och hjälper dig att prioritera. Vad är viktigt-på-riktigt, vad är bara bråttom och vad kan du delegera?

2. Sluta se pauser som en lyx och låt de bli din strategi

När vi har för mycket att göra är det lätt att tro att vi måste jobba ännu hårdare. Men hjärnan fungerar inte så. Korta pauser, som en 20-minuters promenad, sänker stressnivåerna och hjälper oss att tänka klarare.

3. Sänk ribban där det går

Allt behöver inte vara perfekt. Kan du skjuta på något? Be om hjälp? Ibland är ”good enough” precis vad som behövs för att klara sig igenom en tuff period.

4. Se över din belastning och din kalender

Om du ofta hamnar i situationer där ”allt sker samtidigt”, kan det vara värt att granska hur du planerar.

Finns det ett mönster? Vi får inte glömma vem som regisserar vårt liv… Ibland måste vi ta kommando helt enkelt över oss själva.

Sluta ”klämma in” och göra saker du egentligen inte är så sugen på.

Öva på att säga ”Nej” till andra för att orka säga Ja till dig själv och de dina?

5. Acceptans och perspektiv

Livet går i cykler. Just nu är det kanske mycket, men det kommer lugnare perioder också. Att påminna sig om det kan göra att det känns lättare att ta sig igenom stormen.

6. Var inte så hård mot dig själv… Det är inte så konstigt att du hamnar där du är. Med lite sunt reflekterande kan du faktiskt göra någonting åt saken.

7. Fysisk aktivitet och frisk luft är helt klart underskattat! I stressiga perioder kan jag behöva minska på passen då jag kör mycket pulshöjande, men generellt är det ju nu som man inte skall sluta planera in fysisk aktivitet…

Lycka till! Dela gärna inlägget med någon du tycker borde varva ned och rå om sig själv lite!

❤️