Ibland känns det som att livet samlar ihop allt kaos och dumpar det på oss — allt på en gång.
Jobbet exploderar av deadlines, hemmet är en röra, kalendern är full, och så, mitt i allt, går diskmaskinen sönder eller någon blir sjuk. 😩
Är det verkligen bara ren otur, eller ligger det faktiskt något djupare bakom? 🤔
I mitt fall så kan det vara en slags flykt. För, om jag är upptagen har jag bu mindre tid för att grubbla och känna efter så hiskeligt. Faktum är att mitt mantra under ett antal svåra år var ”känn inte efter så mycket”.
Det fick mig att trycka undan ev. jobbiga känslor. Det fungerade. Tills verkligheten kom ikapp mig & jag efter samtal till jourhavande präst bokade in mig på en vecka på Korpberget.
Anhörig- programmet där, i mars 2017, blev mitt största wake – up call och än idag har jag kontakt med medmänniskor därifrån. ❤️
Men varför händer allt samtidigt?
Det finns flera anledningar till varför vi ofta upplever att allt händer samtidigt:
1. Kognitiv överbelastning: När vi redan har mycket att göra blir vi faktiskt sämre på att planera och lösa problem. Vi glömmer saker, vi skjuter upp uppgifter och vi hamnar i en negativ spiral där vi REagerar istället för att agera PROaktivt.
Vår egen frustration och tankar kring ”all livets j-lighet” blir som en självuppfyllande profetia.
2. Selektiv perception: När vi är stressade lägger vi lättare märke till det som går fel. En helt vanlig solig dag (ok då, kanske inte helt vanlig med tanke på att vi lever i Sverige…) hade vi kanske bara ryckt på axlarna åt ett ”missöde”.
I en stressig period däremot kan ju minsta möjliga motstånd eller motgång vara droppen som får den där ytspända bägaren, att rinna över.
3. Självförstärkande stress: Stress föder stress. Ju mer press vi känner, desto mer benägna är vi att säga ”ja” till fler uppgifter och därmed förlora överblicken och skapa ännu mer för oss själva att göra.
4. Murphys lag? Vissa saker är förstås bara ren otur. Men när vi är överväldigade av våra känslor pga stress så upplever vi att sammanträffanden sker oftare än de faktiskt gör.
Vad gör man då om det faktiskt är för mycket – om man känner att -”jag ”tappar greppet” snart”?
1. Ta kontroll över det du kan
Lista! Skriv ner allt som snurrar i huvudet. Att få ner det på papper gör det mer konkret, överskådligt och hjälper dig att prioritera. Vad är viktigt-på-riktigt, vad är bara bråttom och vad kan du delegera?
2. Sluta se pauser som en lyx och låt de bli din strategi
När vi har för mycket att göra är det lätt att tro att vi måste jobba ännu hårdare. Men hjärnan fungerar inte så. Korta pauser, som en 20-minuters promenad, sänker stressnivåerna och hjälper oss att tänka klarare.
3. Sänk ribban där det går
Allt behöver inte vara perfekt. Kan du skjuta på något? Be om hjälp? Ibland är ”good enough” precis vad som behövs för att klara sig igenom en tuff period.
4. Se över din belastning och din kalender
Om du ofta hamnar i situationer där ”allt sker samtidigt”, kan det vara värt att granska hur du planerar.
Finns det ett mönster? Vi får inte glömma vem som regisserar vårt liv… Ibland måste vi ta kommando helt enkelt över oss själva.
Sluta ”klämma in” och göra saker du egentligen inte är så sugen på.
Öva på att säga ”Nej” till andra för att orka säga Ja till dig själv och de dina?
5. Acceptans och perspektiv
Livet går i cykler. Just nu är det kanske mycket, men det kommer lugnare perioder också. Att påminna sig om det kan göra att det känns lättare att ta sig igenom stormen.
6. Var inte så hård mot dig själv… Det är inte så konstigt att du hamnar där du är. Med lite sunt reflekterande kan du faktiskt göra någonting åt saken.
7. Fysisk aktivitet och frisk luft är helt klart underskattat! I stressiga perioder kan jag behöva minska på passen då jag kör mycket pulshöjande, men generellt är det ju nu som man inte skall sluta planera in fysisk aktivitet…
Lycka till! Dela gärna inlägget med någon du tycker borde varva ned och rå om sig själv lite!
❤️
