Chefer, lyssna! Hur för ni meningsfulla lönediskussioner?

1. Löneförväntanssamtalet: lyssna, kartlägg och skapa samsyn

Syfte

Att förstå medarbetarens förväntningar inför kommande lönerevision, befordran eller en ny roll. Det här samtalet påverkar grunden för lönebeslutet längre fram.

Som chef kan du tänka på att:

  1. Visa mod genom att lyssna helhjärtat även om förväntningarna kan kännas höga eller oväntade – din medarbetares ”sanning” kanske är någon helt annan än din.

  2. Ställa nyfikna frågor om inställning/mindset, kultur, arbetsmiljö i relation till prestation, ansvar och utveckling – tycker du att din medarbetare bidrar på rätt sätt?

  3. Vara så transparent du kan om lönestruktur, budget och om organisationens möjligheter eller ev. nya krav – har din medarbetare utmaningar som du ser det? Våga ta upp dem som utvecklingsmöjligheter!

  4. Ge ärlig återkoppling och det skall alltid ske med omtanke och respekt – alla vill göra bra och bli bekräftade. För att kunna utveckla våra medarbetare behöver vi vara bra på att hjälpa dem se det de inte själva ser ibland!

Det kräver mod att ta upp känsliga ämnen och att inte ducka för svåra frågor. Sen gäller det att stå kvar även när du inte har alla svar, även chefer är människor, inte maskiner!

Målet är alltså att skapa en samsyn och förståelse inför kommande beslut och visa att du tar medarbetarens perspektiv ochvutveckling på allvar.


2. Löneförhandling: förbered, förklara och förankra

Syfte

Att komma fram till en faktisk lön, ofta i samband med ett jobberbjudande, en befordran eller den årliga revisionen. Här behöver du som chef skapa tydlighet, struktur och ha modet att stå för det som beslutas.

Som chef kan du då behöva tänka på att:

  1. Våga vara tydlig med löneramar, argument och grunder för ditt beslut

  2. Förklara sakligt och empatiskt särskilt om beslutet inte matchar medarbetarens förväntan

  3. Stå upp för organisationens riktlinjer utan att förminska individens känslor (detta kräver empati och lite ”finess”)

  4. Håll dialogen öppen även om ni inte är helt överens

  5. Erbjud alternativ eller utvecklingsvägar om löneutrymmet är begränsat. Även ”möjligheter” kan motivera dina medarbetare men lova inte guld om du kommer leverera brons…

Det krävs mod och finess att stå upp för ett ”negativt beslut ”och samtidigt också leverera ett schysst motiv.

Målet är att landa i en lösning som känns rättvis, tydlig och grundad och samtidigt behålla relationen och engagemanget. En omotiverad medarbetare är verkligen något vi vill undvika.


Mod som ledarskapsverktyg i lönesamtal

Att hantera lönefrågor med mod innebär inte att ha alla svar! Det som krävs däremot är att du vågar möta medarbetaren i samtalet fullt ut. Det viktiga då blir ju att:

  1. Vara närvarande även i det som är känsligt att prata om. Hur trivs medarbetaren och hur bidrar denne i gruppen med mindset och kompeten t.ex. Vilken utvecklingspotential har den och matchar det dennes förväntningar? Om inte, våga utveckla vad som faktiskt krävs!

  2. Säga det som ”behöver sägas” och på ett respektfullt sätt. Ibland kan det vara så att medarbetaren kanske borde överväga att ”växa” i en annan riktning? Och den resan kan man som chef fantiskt vara med i!

  3. Stå för ditt beslut men också vara öppen för dialog och kanske vara en ögonöppnare för din medarbetare.

  4. Säga “jag hör dig” även när du inte levererar det mest positiva beskedet men aldrig glömma människan bakom rollen/leveransen!

Lönesamtal är sällan enkla men de är avgörande för tillit, motivation och rätt utveckling.
Som chef behöver du både struktur, empati och mod att leda samtalen med medarbetaren/personen i fokus.

Varmt lycka till nu med att skapa en schysst & utvecklande kultur på ditt företag!

❤️

Hur förbereder jag mig inför lönesamtalet?

Så förbereder du dig inför ett samtal om löneförväntningar i en tid av ekonomisk osäkerhet

Att prata lön kan kännas både nervöst och laddat, särskilt i tider då många företag är försiktiga med sina kostnader. Samtidigt har många av oss fått ökade levnadskostnader och ser ett behov av att lönen speglar både vår prestation och verkligheten vi lever i.

Ett samtal om löneförväntningar är mer än bara siffror. Det är en chans att visa ditt värde, diskutera din utveckling och hitta vägar framåt även om läget är utmanande.

Här är en liten, men naggande god, guide för hur du förbereder dig, steg för steg.


1. Gör din research, både om lön och bransch

Börja med att ta reda på vad som är en rimlig lönenivå för din roll. Använd källor som:

  • Lönestatistik från fackförbund, SCB eller sajter som Glassdoor

  • Kollegor eller personer i ditt nätverk

  • Eventuella interna lönespann eller policys

Men glöm inte kontexten. Många arbetsgivare påverkas just nu av ekonomisk osäkerhet, inflation och ökade kostnader. Det betyder inte att du inte ska lyfta din lön men det är bra att förstå hur organisationen kan tänka, så att du kan anpassa ditt budskap och säkerställa att du bidrar med rätt mindset.


2. Visa ditt värde med fokus på mindset och resultat

Fundera på vad du har åstadkommit och hur du har bidragit till verksamhetens mål. Några exempel:

  • Har du lett projekt, tagit mer ansvar, eller förbättrat något konkret?

  • Har du utvecklats kompetensmässigt eller utbildat dig?

  • Har du tagit över uppgifter som ligger utanför din ursprungliga roll?

Ju mer konkret du kan vara, desto bättre. Mätbara resultat, mindset och tydlig utveckling stärker ditt case, särskilt i tuffare tider.


3. Sätt ett rimligt löneanspråk med bakgrund och argument

När du vet vad marknaden säger och vad du själv bidrar med, är det dags att sätta ett löneanspråk. Ha gärna ett intervall: ett önskat läge och en lägstanivå du är villig att acceptera. Men kanske ännu viktigare, var redo att förklara varför just du landar där.

Exempel:

”Jag ser att marknadslönen för den här rollen ligger mellan X och Y. Utifrån min utveckling det senaste året och det ansvar jag tagit, ser jag X som ett rimligt nästa steg även med hänsyn till rådande ekonomiskt läge.”


4. Förbered dig mentalt och strategiskt

Det är lätt att känna sig osäker och förberedelse ger trygghet. Öva gärna på samtalet med en vän eller kollega. Fundera på hur du kan bemöta vanliga motargument, som:

  • ”Vi har inte budget just nu”

  • ”Det här är inte rätt tidpunkt”

I vissa fall kanske svaret blir nej,  men då är det viktigt att ändå ha ett konstruktivt samtal om framtiden.


5. Tänk bredare än bara lön

Om det inte går att justera lönen just nu, vad mer kan göra skillnad för dig? I tider av ekonomisk försiktighet kan andra värden bli aktuella, som:

  • Möjlighet till kompetensutveckling

  • Tydlig plan för löneutveckling på sikt

  • Förändrade arbetsuppgifter

  • Bonusmodeller eller extra ledighet

  • Flexibilitet och förmåner

Visa att du är lösningsorienterad och vill hitta vägar framåt, även om löneutrymmet är begränsat just nu.


Och du!

Ditt värde försvinner inte i lågkonjunktur

Ekonomin svänger, men din vilja att utvecklas, bidra till företagets och gruppens framgång, kompetens, prestation och potential finns där oavsett.

Lönesamtalet handlar inte bara om pengar, utan om att synliggöra ditt bidrag till allt vad företaget står för (och inför!!!) och diskutera din utveckling som krävs för att bidra på bästa sätt.

Så, ladda med mod, våga stå stadigt, var påläst, realistisk och gå in i samtalet med både självförtroende och lyhördhet.

Lycka till!

❤️

Sju år utan Tim Bergling och ett allt starkare eko av hans liv

Igår var det sju år sedan Tim Bergling, känd som Avicii, gick bort.

(Bilden är lånad från MidnightDanceMusic)

Hans musik lever vidare. Det gör också det eko han lämnade efter sig. Ett eko som handlar om mer än musik, som handlar om oss alla.

För bakom varje artist, chef, småbarnsförälder, student, kollega, granne som identifierar sig som  svensk, nysvensk, icke-binär, medelålders, junior eller senior, finns en människa. Och många av oss kämpar, i tystnad.

Tim var en av dem.
Hans bortgång blev en tuff väckarklocka. En tragisk påminnelse om hur lätt det är att förlora sig själv i ett samhälle som aldrig riktigt tillåter oss att stanna upp. Ett samhälle där pengar allt mer styr och ställer. Men frågan är:

Varför måste någon dö för att vi ska vakna till liv?


Jag var nära att krascha själv

För mig blev pandemin en omedveten räddning. När världen tvingades pausa, stannade även jag. Det var först då jag insåg hur högt jag gasat. Hur jag förtryckt känslor, sorger och behov för att orka, leverera och vara duktig.

Mitt gamla mantra var:
”Känn inte efter så mycket.”
Och det funkade, tills det inte gjorde det längre.

Idag lever jag efter något helt annat:
Våga vara ärlig mot dig själv och andra, men gör det med hjärtat som källa.


Vi behöver ta ansvar över vårt eget välmående

Det handlar inte om att vara egoistisk. Det handlar om självledarskap.
Att ta ansvar för sin egen ork, sin egen riktning, sitt eget liv.

Det börjar med reflektion:
Hur mår jag egentligen? Vad behöver jag just nu?
Och det fortsätter med att våga agera på svaren, även när (inte ”om”)  de är obekväma.


Kroppen bär sinnet

Fysisk aktivitet, sömn, bra mat (och rätt omega 3 för att dämpa kronisk inflammation…) det är inte bara “bra att ha”. Det är fundamentalt.
När vi rör på oss, sover ordentligt och ger kroppen rätt bränsle så orkar vi tänka klarare, känna djupare och stå stadigare.
Det är inte rocket science men det är likväl livsvetenskap.


Återhämtning är inte belöning: det är bränsle

Vi måste sluta se pauser som något vi ”unnar oss” efter prestation.
Återhämtning är förutsättningen för att kunna prestera över tid och framför allt för att orka leva.
Ingen orkar alltid. Och ingen ska behöva göra det heller.


Ödmjukhet och sårbarhet: inte en svaghet utan styrka

Vi lever i ett hårt samhälle.
Snabbt, prestationsinriktat, dömande.
Men det vi egentligen längtar efter är inte perfektion utan äkthet (och kärlek).

Att våga visa oss som vi är. Säga ”jag vet inte”, ”jag behöver hjälp”, ”jag orkar inte idag”.
Det är modigt.
Vi skulle må så mycket bättre om vi dömde mindre och förlät mer,  både varandra och oss själva.

Alla gör vi tokiga val ibland.
Det viktiga är inte att aldrig falla utan att omge sig med människor som stannar kvar när man gör det. Inte kanske ser så klart. För ingen är perfekt.

Och riktiga vänner och äkta kärlek vet hur man tar sig vidare. ❤️


Alla kommer inte älska mig. Och det är okej.

Så länge jag vet att jag är en schysst människa med ”bjussig” attityd utan att för den sakens skull låta mig utnyttjas, kan jag stå kvar i det som är sant.
Det är så jag vill leva mitt liv idag. Med närvaro. Med hjärtat som kompass.
Inte perfekt men i alla fall ärligt.

Alla kommer inte älska mig.
Alla kommer inte älska mig.

Det här gäller alla.

Det handlar inte bara om kändisar eller artister. Det handlar om oss alla.
Oavsett roll, yrke eller bakgrund.
Vi behöver en ny kultur (och det börjar i småbarnsåldern men med oss vuxna!!!) där självledarskap, återhämtning, reflektion, fysisk och psykisk hälsa får vara grunden.
Om vi vågar prata om det som skaver och vågar låta sårbarhet få ta plats. Om vi lyckas se varandra, bakom prestationerna, då har vi kommit långt!


Tim är borta.
Men hans liv har fått ringar på vattnet.
Hans musik är odödlig men det är hans mänsklighet som borde få oss att tänka efter.

Låt oss inte somna om.
Låt oss ta hand om oss själva,

och varandra,

medan vi fortfarande har chansen.

För Tim. För dig. För oss alla.

❤️

1989-09-08 🍼

2018-04-20 🕊️

Mår du dåligt?

Om du mår dåligt kan det vara bra att prata med någon.

Det finns flera nummer som du kan ringa till.
Där finns personer att prata med.

Bris har telefonnummer 116 111.
Hit kan barn ringa.

Jourhavande medmänniska har nummer 08 702 16 80.
Här finns personer som lyssnar.

Om det är väldigt allvarligt kan du ringa till 112.

På sajten 1177 finns många fler viktiga nummer.

Här är en länk till 1177

Tydlighet kräver mod, men lugn bara, för det är så du bygger tillit

Tänkare

Om varför svävande svar riskerar att skada mer än ett ärligt nej och hur vi bygger tillit genom att våga vara raka.

Du skickar en inbjudan till något. En fråga om att ses. Något ärligt och öppet som visar att du vill träffa hen.

Du får ett svar i stil med:

”Jag behöver tänka på saken.”

Detta svar är ju ett svar. Absolut.

MEN.

De är ju ett icke-svar. Ett slags kommunikativt pausläge där du, som vågade bjuda in, plötsligt står kvar med en oskön osäkerhet och risken att man då börjar övertänka (särskilt som HSP) är stor.

-”Var jag alltså inte ens värd en förklaring till varför hen måste ”tänka på saken”? Vill hen inte? Behöver hen ordna barnvakt? Har hen inte råd? Vill hen kolla om något skojsigare kommer dyka upp?  I så fall är det ju schysst att säga det, som en förklaring, om man nu faktiskt vill men är osäker på om det rent tekniskt/praktiskt, går. Och om man faktiskt inte vill är det lika bra att säga ”nej”, direkt.”

Vad vill du skicka för signaler?

Det är nämligen inte ovanligt att den som är tydlig med vad hen vill  lämnas med känslan av att vara lite för mycket, lite för eller faktiskt till och med lite… oviktig? När det egentligen är den som duckar ett rakt svar som borde ta en extra titt i spegeln.

Jag har själv varit där. 

I vänskap. I dejting. I arbetsrelationer.
Och jag har märkt hur lätt det är att hamna i ett slags inväntande limbo, där man glatt ställer frågan och får… radiotystnad eller ett svepande ”kanske”. Besvikelsen är ett faktum och egot får sig en smäll på käften helt enkelt.😉

Idag gör jag annorlunda.

När jag får ett luddigt svar väljer jag att gå vidare och planera som om personen tackat nej. Inte för att straffa utan för att värna om min egen energi. Det minskar risken att jag börjar jaga, tjata, känna mig för på. Det gör mig fri och ger mig rätten att prioritera mig när någon annan väljer att inte göra det.

Men, när det handlar om någon jag bryr mig om på riktigt, då gör jag något mer. Jag försöker vara modig nog att berätta. Sätta ord på ett sådant svepande svar påverkar mig. Inte för att skuldbelägga, utan för att visa att jag vill förbättra. Att jag skulle uppskatta mer tydlighet då det faktiskt visar mer respekt.

Om personen då bryr sig om mig, om oss, finns ofta en vilja att förstå och förändra. Och då kan det hända något vackert: kommunikationen fördjupas. Tilliten växer. Vi börjar våga vara ärliga på riktigt, även när vi faktiskt inte vill, orkar eller känner att vi kan.

Men ibland sker det motsatta.

Personen backar. Eller skyller ifrån sig. Då vet jag: vi är inte på samma plats. Och det är okej, men då är det kanske inte en relation jag vill investera i längre. Jag kommer i alla fall se på den med lite andra ögon.

Jag har inte plats för människor som inte vågar ta ställning, visa respekt eller ta ansvar för hur deras kommunikation påverkar andra.

Tydlighet är inte bara planeringspraktiskt.

Det är omtanke. Det är mod.
Det är en handling av respekt.

Och jag tänker inte nöja mig med mindre.
Har du varit med om liknande? Hur påverkar luddiga svar dig  och hur hanterar du dem?

PS: Det här handlar inte bara om artighet. Ofta har våra sätt att kommunicera eller undvika kommunikation, mycket djupare rötter. Många av oss bär med oss anknytningsmönster från barndomen som påverkar hur vi relaterar till andra som vuxna.

För den med otrygg eller ambivalent anknytning kan otydliga svar väcka stark osäkerhet och en känsla av att bli avvisad, även när det inte är meningen. Och den som har undvikande drag kanske tycker det känns obehagligt att ge ett tydligt nej, av rädsla att såra eller förlora sin självständighet.

Det betyder inte att vi är fast i våra mönster men det hjälper att förstå dem. Först då kan vi börja kommunicera på sätt som stärker våra relationer, istället för att omedvetet undergräva dem.

Dela gärna i kommentarsfältet – det här är ett samtal vi behöver ha mer öppet.

❤️

 

Tänkare
Tänkare

När livet stormar – varför det händer och hur du styr upp det

Ibland känns det som att livet samlar ihop allt kaos och dumpar det på oss — allt på en gång.

Jobbet exploderar av deadlines, hemmet är en röra, kalendern är full, och så, mitt i allt, går diskmaskinen sönder eller någon blir sjuk. 😩

Är det verkligen bara ren otur, eller ligger det faktiskt något djupare bakom? 🤔

I mitt fall så kan det vara en slags flykt. För, om jag är upptagen har jag bu mindre tid för att grubbla och känna efter så hiskeligt. Faktum är att mitt mantra under ett antal svåra år var ”känn inte efter så mycket”.

Det fick mig att trycka undan ev. jobbiga känslor. Det fungerade. Tills verkligheten kom ikapp mig & jag efter samtal till jourhavande präst bokade in mig på en vecka på Korpberget.

Anhörig- programmet där, i mars 2017,  blev mitt största wake – up call och än idag har jag kontakt med medmänniskor därifrån. ❤️

Men varför händer allt samtidigt?

Det finns flera anledningar till varför vi ofta upplever att allt händer samtidigt:

1. Kognitiv överbelastning: När vi redan har mycket att göra blir vi faktiskt sämre på att planera och lösa problem. Vi glömmer saker, vi skjuter upp uppgifter och vi hamnar i en negativ spiral där vi REagerar istället för att agera PROaktivt.

Vår egen  frustration och tankar kring ”all livets j-lighet” blir som en självuppfyllande profetia.

2. Selektiv perception: När vi är stressade lägger vi lättare märke till det som går fel. En helt vanlig solig dag (ok då, kanske inte helt vanlig med tanke på att vi lever i Sverige…) hade vi kanske bara ryckt på axlarna åt ett ”missöde”.

I en stressig period däremot kan ju minsta möjliga motstånd eller motgång vara droppen som får den där ytspända bägaren, att rinna över.

3. Självförstärkande stress: Stress föder stress. Ju mer press vi känner, desto mer benägna är vi att säga ”ja” till fler uppgifter och därmed förlora överblicken och skapa ännu mer för oss själva att göra.

4. Murphys lag? Vissa saker är förstås bara ren otur. Men när vi är överväldigade av våra känslor pga stress så upplever vi att sammanträffanden sker oftare än de faktiskt gör.

Vad gör man då om det faktiskt är för mycket – om man känner att -”jag ”tappar greppet” snart”? 

1. Ta kontroll över det du kan

Lista! Skriv ner allt som snurrar i huvudet. Att få ner det på papper gör det mer konkret, överskådligt och hjälper dig att prioritera. Vad är viktigt-på-riktigt, vad är bara bråttom och vad kan du delegera?

2. Sluta se pauser som en lyx och låt de bli din strategi

När vi har för mycket att göra är det lätt att tro att vi måste jobba ännu hårdare. Men hjärnan fungerar inte så. Korta pauser, som en 20-minuters promenad, sänker stressnivåerna och hjälper oss att tänka klarare.

3. Sänk ribban där det går

Allt behöver inte vara perfekt. Kan du skjuta på något? Be om hjälp? Ibland är ”good enough” precis vad som behövs för att klara sig igenom en tuff period.

4. Se över din belastning och din kalender

Om du ofta hamnar i situationer där ”allt sker samtidigt”, kan det vara värt att granska hur du planerar.

Finns det ett mönster? Vi får inte glömma vem som regisserar vårt liv… Ibland måste vi ta kommando helt enkelt över oss själva.

Sluta ”klämma in” och göra saker du egentligen inte är så sugen på.

Öva på att säga ”Nej” till andra för att orka säga Ja till dig själv och de dina?

5. Acceptans och perspektiv

Livet går i cykler. Just nu är det  kanske mycket, men det kommer lugnare perioder också. Att påminna sig om det kan göra att det känns lättare att ta sig igenom stormen.

6. Var inte så hård mot dig själv… Det är inte så konstigt att du hamnar där du är. Med lite sunt reflekterande kan du faktiskt göra någonting åt saken.

7. Fysisk aktivitet och frisk luft är helt klart underskattat! I stressiga perioder kan jag behöva minska på passen då jag kör mycket pulshöjande, men generellt är det ju nu som man inte skall sluta planera in fysisk aktivitet…

Lycka till! Dela gärna inlägget med någon du tycker borde varva ned och rå om sig själv lite!

❤️

 

Skenet bedrar
Skenet bedrog även mig… februari 2017.

Vi räcker till, min hyllning på Internationella kvinnodagen

Internationella kvinnodagen

Till alla krigare

Idag, på Internationella kvinnodagen, vill jag ta ett ögonblick för att hylla de kvinnor som omger mig – de som lyfter, inspirerar och stöttar mig att bli en bättre version av mig själv. Jag ser er. Jag ser ert slit, er kärlek och ert engagemang. Jag ser hur ni balanserar familj, arbete, vänskap och egna drömmar, ofta med en känsla av att aldrig riktigt räcka till. Men låt mig säga det högt och tydligt: Vi räcker till.

I en värld där det dolda förtrycket ofta går obemärkt förbi, där normer och osynliga krav skapar en ständig känsla av otillräcklighet, vill jag lyfta er.

Kvinnor bär ett osynligt ansvar, ett tyst krav på att alltid finnas där, att aldrig svika, att alltid ge mer. Dåligt samvete smyger sig på om vi tar oss egentid, om vi prioriterar oss själva, om vi sätter gränser. Men sanningen är att vi gör mer än tillräckligt. Vi är mer än tillräckliga.

Jag ser er mina väninnor, mina ”systrar”, mina kvinnliga kollegor och släktingar – så innerligt starka, kloka, kärleksfulla, ambitiösa och outtröttliga. Jag ser hur ni kämpar, hur ni aldrig ger upp, eller jo, ibland gör ni det, och det är OK! För ni är inte robotar! Jag ser hur ni varje dag skapar en bättre värld för er familj och för andra. Jag ser er, och jag vill att ni också ser er själva.

Så idag, och alla andra dagar, vill jag säga: Tack. Tack för att ni står vid min sida. Tack för att ni delar era historier, era sårbarheter och era segrar. Tack för att ni påminner mig om att tänka på mig själv och att bromsa in ibland, tack för att ni lyssnar på min musik om kärlek, läser mina inlägg om ledarskap och mod. Tillsammans kan vi hjälpa varandra. Vi inte bara existerar – vi förändrar, vi påverkar och vi är tillräckliga, precis som vi är.

Låt oss lyfta varandra, stötta varandra och påminna varandra om att vi inte behöver bära allt själva. Och framför allt – låt oss aldrig glömma att vi räcker till.

PS: Om vi fick leda världen hade den sett annorlunda ut… det vet vi. Låt oss då börja leda oss själva först, det tar tid att regera världen!

Jag älskar er!

♥️

Vad krävs egentligen för att du skall bli omtyckt?

Funderar...

Världen skakar.

Politiker och ledare, som borde vara förebilder, agerar impulsivt. De byter åsikt över en natt och prioriterar maktspel framför långsiktig stabilitet. Egot blir allt större och farligare.

Relationer tar slut lika snabbt som de började. Detta eftersom många jagar nästa kick och uppmärksamhet snarare än att bygga något hållbart. Den som sår och vattnar för ju skörda, men vi orkar inte ens vattna… Vi är dessutom fast i apparnas klor och uppskattar bra filter och  ”likes” mer än normalt hederligt umgänge.

De flesta av oss är rädda att bli avvisade. Detta hanterar vi på olika sätt. En del av oss går innan vi ens kommit fram, andra utövar härskartekniker för att framhäva sitt ego som drivs av rädsla och en tredje kanske faktiskt vågar uttrycka sin oro. Men dessa är inte majoritet.

Snabba lösningar, ytliga beslut och fega val har blivit norm, men till vilket pris?

Sanningen är ju att tillit kräver mod och mod är en bristfällig vara i dagens samhälle. Vi har låtit kapten Rädsla ta över rodret.

Så vad krävs då?

Mod är att vara ärlig.
Att våga säga sanningen även när den är obekväm istället för att linda in, smyga undan eller spela dubbelspel – det är attraktivt.

Mod är att vara konsekvent.
Att stå för det du sagt och gjort även när det blåser. Ingen litar på den som ständigt vänder kappan efter vinden. Konsekventa personer blir förutsägbara och det inger en känsla av trygghet.

Mod är att vara sårbar.
Våga stå upp för det du känner och vill.  Om du tänker efter så är det ju det enda vettiga. Vad är motpolen till sårbarhet och vem låter du dirigera ditt liv egentligen?

Mod är att ta ansvar.
Erkänn när du gör fel istället för att skylla ifrån dig eller fega ur.  Gör om och gör rätt, det är mänskligt att göra fel.

Mod att reflektera.
Även solen har fläckar så det är OK att komma på att man gjorde fel. Så länge du hade goda intentioner då så kan du ju sova gott!

Mod är att välja rätt och inte bara göra det som är ”lätt”.
Som att stå upp för något du tror på eller någon du älskar, även om omgivningen skruvar på sig. Att stå pall när det blåser helt enkelt, för vad är viktigare än du och din(a) allra närmsta? De som fnyser eller himlar med ögonen har nog en del att bearbeta själva, så brukar det ofta vara.

Agenda 2030

handlar om att skapa en hållbar värld, ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Men hur ska vi klara det om vi inte ens kan skapa hållbara relationer med varandra? Politik, företagande, utveckling och underhåll, allt kräver kommunikation av något slag för att kunna överleva.

Tillit är grunden för all hållbarhet.

Och tillit kräver mod att reflektera,  ta ansvar, ”mind your own business”, vara schysst och rak och mod att våga ”stå pal” när det stormar.

Skippa spelet. Släpp fegheten. Börja vattna där du står och leta inte fel. Leta istället efter de där guldkornen i din vardag. De där fina gesterna. Och våga ge av dig själv och din tid. Tid är dyrbart och den finaste gåvan man kan få av något!

Våga vara en person som går att lita på. För vad är alternativet?

 

Förlegat ledarskap leder till krismöte

Maria och Kerttu

Vi har nog tappat fokus

Det har plötsligt blivit en grej att på sociala medier fokusera på Trumpadministrationens lågvattenmärken.  Nu senast ifrågasättandet av Volodymyr Zelenskyjs klädval. Som om det faktum att han väljer militärgröna eller ”neutrala” tröjor framför kostym spelar någon som helst roll. Det vi ju att det inte gör.

Det som länge varit en del av Zelenskyjs image och hans sätt att bli folklig, används nu indirekt mot invånarna i Ukraina, för att få ett liv i fred. Det är lågt av män med så mycket makt.

Men att det uppmärksammas mer än andra enligt mig, mer viktiga, handlingar på sociala medier, det är ju nästan lika lågt. Plötsligt delar alla bilder på Trump och Zelenskyj i olika kroppspositioner som alla symboliserar någon form av maktutövande, på sina sociala medier.  Som att vi på riktigt tycker att det som pågår, smutskastning och annat, verkligen är det som betyder något.

Vi har help plötsligt massor med åsikter om kläder på arbetsplatsen och huruvida det är ”respektabelt” eller inte för en statsman att gå klädd ”casual” på arbetet.  Som om det vore den mest brännande politiska frågan just nu, vilken klädkod Zelenskyj skrev under när han tog jobbet.

Såg vi inte detta komma?

För snälla. Det här handlar ju inte om klädkoder.  Vi vet ju alla att man med kläder, sänder signaler och ”kommunicerar”. Det är inget nytt, så på ett sätt kan man ju säga att JD Vance har ”rätt”. För med kläder KAN man vinna respekt. Samtidigt som vi ju alla med lite vett vet, att det ju är oväsentligt i frågan om huruvida kriget är rättfärdigat eller ej (det är aldrig rättfärdigat med krig BTW)  vilka kläder Ukrainas president bär.

Det som nu sker att härskarteknika Zelenskyj genom att i grupp och global direktsändning dessutom, kommentera hans ”trovärdighet” pga hans yttre attribut, i form av klädsel, visar bara på ren desperation. Man inte har något annat att komma med från Trumps administration och vi låter Trump lyckas med det genom allt snack. OM det är någon som vet hur man skapar ”spridning” och debatt så är det ju han.

Zelenskyj har redan visat sin ”kostym”

President Zelenskyjs sätt att hantera attacken på däremot visar än mer på hans starka ledarskap och att han inte behöver en så dyr kostym. Det som sker nu framför våra ögon, där vi, massan, med makt och perception manipuleras att titta åt fel håll, är inte bra. För medan vi slänger ut inlägg om denna händelse och visserligen fruktansvärda beteende, så väljer svensk media att bortse från det faktum att nazisthälsningar utan att det uppmärksammas och fördöms i media sakta sakta tillåts. Silent approval kan man kalla det. DET mina vänner, tycker jag är läskigt.

Makt, kläder och kroppsspråk, vem får bryta normen?

Kläder och kroppsspråk har alltid varit en maktsymbol. Vi har internaliserat vissa idéer om hur en ”respektabel” ledare ska se ut. Kostym, slips, klackar och pennkjol, blus och välfriserat. Men makt handlar också om vem som har råd att bryta dessa normer. En miljardär, och vi vet alla vem jag i detta inlägg syftar på, kan skutta runt som ett barn på en scen i keps och tisha och ändå tas på allvar.   Just för att hans status redan är etablerad. En kvinna i politiken däremot måste fortfarande väga varje klädval på guldvåg för att inte uppfattas som för hård eller för mjuk.

När Trump går runt i sin sladdriga kostym och röda slips är det ingen som ifrågasätter hans stil. När Steve Jobs dök upp i sin svarta polotröja och sneakers blev det hans signum. Men när Zelenskyj väljer en tröja framför en kavaj blir det plötsligt ett ”problem”. Det är inte en slump. Det handlar om vem som får bryta normen utan att ifrågasättas. Av en ledare för ett land som kämpar för sin överlevnad,

Där man siktar. #Banksy
Där man siktar. #Banksy

Rädsla, flockbeteende och härskartekniker

Att Zelenskyjs kläder nu används som en attack handlar inte bara om yta. Det är en klassisk härskarteknik, när man inte kan angripa någons faktiska budskap, ifrågasätter man deras yttre attribut. Man ser det överallt i politiken. Man kallade Greta Thunberg för ”arg”, Hillary Clinton för ”stel”, Olof Palme var för ”känslosam”. Nu är det Zelenskyjs tur att ifrågasättas, inte för sin politik, utan för sin tröja.

Men det verkligt oroande är inte att vissa försöker använda den här strategin. Det oroande är att vi låter oss luras av den. Vi (och framför allt media som påverkar folkmassan) ger sändningstid åt idioters meningslösa diskussioner om någons kläder istället för att se vad som faktiskt händer runt omkring oss.

När nazisthälsningar normaliseras utan reaktioner

I veckan som gick (v. 9) så hände det igen. Under en konferens i Maryland (CPAC) gjorde Steve Bannon en gest som påminde om nazisthälsningen under sitt tal.  En gest som, för bara några år sedan, hade orsakat en internationell debatt om högerextremismens framfart. Nu gick denna gest nästan obemärkt förbi, i alla fall i svensk media. Här väljer vi att fokusera på tuppar i ”kostymer”.

Det här är farligt. Inte bara för att det visar att extremhögern blivit mer självsäker, utan för att det visar att vi andra börjar vänja oss. Normalisering sker inte genom stora chocker, utan genom små förskjutningar. Internalisering sker subtilt och med små små steg. När vi tyst går vidare, när vi fokuserar på trivialiteter istället för det verkliga hotet, då har vi redan börjat förlora.

Så vad ska vi fokusera på?

Vi måste börja se mönstren. Inte låta oss dras med i det som egentligen inte ”är viktigt”. Vi måste börja förstå hur makt fungerar, hur normer används som vapen och hur vi luras att lägga fokus på fel saker. Att Zelenskyj inte bär kostym och att det nu används som ett vapen inom politiken,  är en icke-fråga som vi faktiskt kan påverka genom att inte låta det ta över vårat flöde. Att högerextrema får allt mer utrymme, och att vi tyst låter det ske, är däremot en av vår tids viktigaste frågor.

Det krävs mod att bryta ett flockbeteende. Att inte låta sig svepas med i de narrativ som håller på att styra bort oss från det som verkligen betyder något. Att reagera när vi ser extremism normaliseras, även när det sker i små steg. Civilkurage och eftertänksamhet är viktigare nu än någonsin.

Så nästa gång någon vill prata om hur Trumpadministrationen härskarteknikar, ge dem det inte.  De kommer fortsätta göra det så länge det funkar för att den stora massan inte ens förstår vad som sker. All publicitet är ”bra” publicitet, glöm inte det. Det är bara att titta på alla de som köper sex och lyckas börja om och bli än mer omtyckte på kuppen… Vi är ett ”dumt” och ofta ”stumt” folk tyvärr.

Ställ en motfråga till dig själv: Varför är det här viktigare info att dela än att vi har nazister och oskyldiga som mördas på våra gator, i skolor och i sina hem?

Det är som med allt annat. Det som får fokus är det som kommer förstärkas i längden.

Vad säger du?

Lär dig älska det du har & visa det med handling

Funderar...

Glad alla hjärtans dag önskar jag dig! Särskilt du som inte är i en relation och kanske tycker att idag är en jobbig dag…

I år är jag ”No ones Valentine”. Förra året däremot släppte jag (imorgon, den 15/2) en låt dedikerad till min, vad jag trodde då, livskamrat, på dennes födelsedag.  För mig är det en kärleksförklaring om något. För en annan kan det uppfattas som ”PANIK”. 😂 Ni hör låten här.

livet

Livet är bra märkligt. Från en dag till en annan kan det vända. Jag har mina skärmglasögon på sedan igår. Moderna, inte sant. Back to the seventies helt enkelt.

Lär dig uppskatta lugnet av att ”ha”

Varför är det som så, att så många av oss verkar uppskatta det vi inte vet eller har mer än det vi faktiskt vet och har? Låt oss resonera lite kring det så här på alla hjärtans dag!

För dig som helt saknar fantasi i hur du med enkla (och mindre enkla beroende på…) medel kan ”uppvakta” din partner mer i vardagen, fortsätt läsa för mina 18 tips!

Är vi dömda?

Det är som att vi har en inbyggd dragning mot det ouppnåeliga – det som är på avstånd, mystiskt eller ännu inte vårt. Det finns flera möjliga förklaringar till varför vi tenderar att längta efter det vi saknar mer än att uppskatta det vi har.

Dopamin och jakten på det nya

Vår hjärna är byggd för att söka belöning. Dopamin, signalsubstansen som driver motivation och lust, triggas ofta mer av förväntan än av själva upplevelsen. Det är därför vi kan drömma om en framtida kärlek, ett nytt jobb eller en semester med en euforisk känsla – men när vi väl är där är det sällan lika magiskt som vi föreställt oss.

Social jämförelse och ouppnåelighetens lockelse 

Vi tenderar att romantisera det vi inte har, delvis för att det skyddas från vardagens trivialiteter. En ny relation är spännande för att vi ännu inte sett den andra personens alla brister. En ouppnåelig person verkar mer intressant just för att de inte är tillgängliga. Paradoxalt nog kan vi också ta närhet och stabilitet för givet.  Vi ser det gärna som en självklarhet att vår kära partner, vän, familj finns där.  Men det är bara tills den dagen kommer och det förtroendekapitalet kanske är förbrukat och personen försvinner. Visst är det sorgligt?!

Brister i vår närvaro

Att uppskatta det vi har kräver nyfikenhet och närvaro. Det kräver aktivt lyssnande och ansträngning. Men vi är så distraherade. Vår uppmärksamhet är splittrad mellan alla skärmar, notiser, information och det ständiga bruset av jämförelser. Kanske har vi vant oss vid att fokusera mer på vad vi kan få och vad andra gör, än vad vi faktiskt har?!

Det mänskliga existensproblemet

Det här är en gammal filosofisk fråga. Är vi dömda att alltid söka efter något vi inte har? Kanske ligger en del av mänsklighetens utmaning i  just denna rastlöshet eller lider vi alla av känslomässig ”ADHD”?

Så, om vi återknyter till att det är Alla hjärtans dag idag,  vad skulle hända om vi istället för att jaga den ”perfekta” kärleken (eller bekräftelsen & ”kickar” som det ju egentligen handlar om) blev mer nyfikna på det som redan finns? Om vi såg med nya ögon på det invanda? Skulle det kanske förändra något?

Vad gör du i vardagen för att visa ”din person” att du bryr dig?

Här har jag listat några enkla sätt att visa kärlek varje dag i en relation.

Notera att min tanke här är att du skall göra det du normalt inte gör. Det som hen oftast ”sköter”. Inte för att hen tycker det är ”så roligt” eller egentligen ”vill”, utan för att det ”bara blev så”.  Din lista kanske ser annorlunda ut men nu kan du få inspiration, utifrån min lista, till din alldeles egna.

Dags för långpromenad?
Dags för långpromenad?


Uppskattningslistan

  1. Ta ut soporna & gör rent behållaren om det läckt!
  2. Be om att få ”låna” hens bil & städa den
  3. Töm återvinningskärlen & panta
  4. Fyll på toapappret (innan det är kris)
  5. Gör ren tandborstmuggen (ja det måste man…)
  6. Hämta ny tandkrämstub (innan den andra är helt slut)
  7. Fyll på med topz & bomullspads (innan helt slut)
  8. Töm diskmaskinen (när den är klar, inte ”sen”))
  9. Gör rent i vasken (innefattar att kasta skräpet i silen och göra rent med diskmedel i hela hon)
  10. Fråga om ni skall ta en långpromenad någon gång i helgen (även om du inte gillar promenader)
  11. Dammsug i hallen och köket om du känner smulor/grus (även om det ju ”dammsögs nyss”)
  12. Gör kaffe/te på morgonen & väck hen med kaffe på sängen
  13. Säg till din kära ”Jag är så glad att jag får ha dig i mitt liv!” eller något annat som är du
  14. Gör rent spisfläkten
  15. Torka ur kylskåpet och grönsakslådan
  16. Fråga vad (inte ”om”) du skall handla på vägen hem
  17. Boka in en överraskning, ex. biobesök, konsert, restaurang, en hotellnatt två månader fram i tiden och gör det gärna då & då. Välj gärna filmer, musik som ni båda kan uppskatta!
  18. Vid toabesök. Spola med stängt lock. Kolla efteråt så det blev helt rent efter din spolning. Om inte. Gör rent en vända till, gärna med lite ”medel”!

    No ones valentine
    No ones valentine

Till sist

Lycka till nu med kärleken och glöm inte bort att uppskatta varandra i vardagen! Du vill inte börja om med en ny och livet på ”apparna” är inte annat än tidsfördriv… så sluta romantisera om det om du nu gör det i din relation!

Hatten av till alla kämpar ❤️

Idag kom beskedet många väntat på – Tele2 varslar 15% av medarbetarna i Sverige. Det är en tuff nyhet, även om den kanske inte är helt oväntad med tanke på det ekonomiska läget. För många innebär det här en osäker tid, och jag vill börja med att säga att jag verkligen känner med alla som påverkas.

Samtidigt är det viktigt att påminna sig om att förändring är en del av arbetslivet, och att vi har makten att påverka hur vi hanterar den. Jag ser fram emot året med både spänning och ödmjukhet. Vi har mycket framför oss, utmaningar, ja, men också roliga projekt och möjligheter att utvecklas.

Motivation i tuffa tider

Fortsätt läsa ”Hatten av till alla kämpar ❤️”